Sagoveckan började och de fick komma in på Folketshus för
att preppa allting. Genrep med musik och smink, utrop och improvisation. Tobias
blev säkrare och säkrare och säkrare.. Till onsdagen då de hade genrep med
publik kändes det faktiskt bra och han var redo för premiären dagen efter. Men
mycket var tack vare Tanja. Bara att hon var runt honom gjorde det lättare, som
en personlig patronus. Nära henne var han alltid lättare till skratt. Vilket i
och för sig inte var så svårt, hon såg alltid till att skämta. Hon var jämt så
glad och såg det possitiva i allt. Hon
peppade honom till och med att följa med på premiärsittingen på torsdagskväll.
Så på onsdagskväll gick han och la sig i god ro och kände sig faktiskt okej.
Fast under natten hände något som inte hänt sen han flyttat hemifrån. I vild panik vaknade Tobias och kunde knappt andas, hjärtat slog i undra åttio och ett tag kändes det som att han skulle klappa ihop och dö. Odjuret hade lyckats riva upp ett stort sår trots alla försök Tobias gjort för att lugna det. Nu gick det löst och härjade rev ned alla murar Tobias byggt upp inom sig själv. Tårarna började rinna. Satan, satan, satan. Klumpigt trasslande han ur täcket och sprang in på toaletten för att försöka dricka vatten. Kallsvetten klibbade mot huden och han försökte i all sin makt att andas normalt. Komma ihåg hur ett par lungor fungerade. Han visste att det handlade om hur ostabilt hans humör var för tillfället. Hur det pendlade nästan helt okontrollerat ibland. Handlade om att han var ledsen men för tillfället gick det inte att grotta ned sig utan det handlade om att uthärda. Han kunde inte klappa ihop nu ju, inte inför primär och allt. Kanske han tagit sig vatten över huvudet med att utmana sig själv såhär? Fast nu fanns det ju ingen återvändo. De svala kakelplattorna kylde ner hans rygg där han satt hopsjunken på golvet med armarna knäppta bakom huvudet för att försöka tvinga ned luft i lungorna. Vad hade knepet varit förut? Att andas i en ruta? Han visste inte hur länge han satt där med huvudet lutat mot väggen och försökte få igång en ordentlig andning. Men det gick över. Vågen hade kommit och sköljt över honom. Utmattad reste han sig upp på krampaktiga ben för att ta en dusch. Sen behövde han sova de få timmarna han kunde innan allting började.
Fast under natten hände något som inte hänt sen han flyttat hemifrån. I vild panik vaknade Tobias och kunde knappt andas, hjärtat slog i undra åttio och ett tag kändes det som att han skulle klappa ihop och dö. Odjuret hade lyckats riva upp ett stort sår trots alla försök Tobias gjort för att lugna det. Nu gick det löst och härjade rev ned alla murar Tobias byggt upp inom sig själv. Tårarna började rinna. Satan, satan, satan. Klumpigt trasslande han ur täcket och sprang in på toaletten för att försöka dricka vatten. Kallsvetten klibbade mot huden och han försökte i all sin makt att andas normalt. Komma ihåg hur ett par lungor fungerade. Han visste att det handlade om hur ostabilt hans humör var för tillfället. Hur det pendlade nästan helt okontrollerat ibland. Handlade om att han var ledsen men för tillfället gick det inte att grotta ned sig utan det handlade om att uthärda. Han kunde inte klappa ihop nu ju, inte inför primär och allt. Kanske han tagit sig vatten över huvudet med att utmana sig själv såhär? Fast nu fanns det ju ingen återvändo. De svala kakelplattorna kylde ner hans rygg där han satt hopsjunken på golvet med armarna knäppta bakom huvudet för att försöka tvinga ned luft i lungorna. Vad hade knepet varit förut? Att andas i en ruta? Han visste inte hur länge han satt där med huvudet lutat mot väggen och försökte få igång en ordentlig andning. Men det gick över. Vågen hade kommit och sköljt över honom. Utmattad reste han sig upp på krampaktiga ben för att ta en dusch. Sen behövde han sova de få timmarna han kunde innan allting började.
Dagen efter på eftermiddagen satt han i smink och nästan sov under tiden borstar ströks fjäderlätt över ansiktet. Frida och Lisa pratade på och försökte underhålla honom så gott det gick. Retade honom m med att spoila slutet på en serie de allihopa såg om han inte skärpte sig. Tanja satt bredvid honom under liknande omständigheter, skrattade och pratade på. Det om något var egentligen sövande. Hennes röst var melodisk och fick honom att känna sig trygg.
”Tobias jag pratar med dig”
”Va?”
”Titta och säg vad du tycker”
Tobias öppnade ögonen och i spegeln satt en kille som inte liknade honom direkt. De hade lyckats sminka så han fått definierade käkben och väldigt markerade ögonbryn. Det var svårt att inte tänka på Benjamin. Snabbt lät han blicken falla på Frida istället, blicken hon gav visade på att hon ville ha respons, NU.
”Det blir asbra, precis som alla andra gånger vi testat ju”, bedyrade han och Frida sken upp som en sol.
Kostymen var redan på plats, han kände sig lite grann som Hiccup från Draktränaren, för klen och gick i för stora skor. Men nog såg han ut som en viking alltid. Tobias lyckades vrida på nacken så den knakade. Började hoppa upp och ned på stället och skaka liv i sina annars lealösa armar. Snart var det dags… snart var det dags! Han gick ut från sminket för att möta upp resten av skådisarna som stod i ring kring en kaffetermos. Alla som fått smink drack ur sugrör och alla hade kul åt hur konstigt kaffe smakade då. Daniel ville få honom att testa men Tobias tackade nej. Hans mage gjorde nog revolt av nervositet.
”Slappna av”
Tobias hoppade till när Tanja smugit upp bakom honom. Skrattet klingade och kinderna hettade. Som hämnd knuffade han lätt hennes axel och hon knuffade tillbaka. Allting slutade med att han gav henne en stor omfamning bara för att få henne att sluta. Vad Tanja dock inte kunde sluta var att skratta. Kramen hade tänkt vara snabb, fast de stannade kvar i varandras armar. Tanjas hår luktade sött och gott. Inte förrän då gick det riktigt upp för Tobias, vad han egentligen höll på med. Eller vad han trodde höll på att hända i alla fall. Shit…
”Du, Tanja…”, började Tobias.
”Nu är det dags, släpp koppar och börja förbereda er!”, utbröt Karl och klappade i händerna för att få dem i tempo. ”Skynda”
”Vi får prata mer sen”, sa hon bara glatt klappade honom på axeln. ”Nu kör vi hårt!”
Ridån gick igen.
Han hade klarat det. Sorl hördes från publiken och det började
bli trångt på scen efter alla fina presentationer och slutdansen. Tobias
sveptes med av havet av kramar och komplimanger från sina vänner, hur bra
allting hade gått, hur alla fixat första gången galant.. När han svepts iväg så
pass att han kunde smita ut framför ridån gjorde han det för ta lite luft. Nu
när alla lampor var tända så insåg han hur många som tittat på. Det var
fullsmockat av människor vid utgången. Den första person han kände igen i
trappen var Klara, som alltid för hon var svår att missa. Lennedet kunde lika gärna passa på en stolt mamma. Han hann precis vinka innan fler kramar från
spexvänner utdelades och han fick mer
beröm av de nära och kära som tagit sig ned till scenen och väntade på sitt
barn, partner, kompis. Han log och var
lite stolt över att han klarat sig igenom det ändå.
Tillslut hade han lyckats ta sig upp till trappen. Klara var först med att kasta armarna om honom och läpparna vidrörde hans öra.
”Fy fan vad kul, och fy fan vad bra du var!”
”Tack, vad glad jag blir!”, Tobias viftade avfärdande med handen, tyvärr kunde inte hans huvud ta emot komplimanger ordentligt. ”Och tack för att du körde så hårt där ute med mig och Daniel”
Den kommentaren fick Klara att se för oskyldig ut för att det inte skulle stämma. ”Förlåt, men ville att du skulle svettas lite”, log hon brett .
”Jo, jag hörde att så fort publiken klappade efter en tungkyss så var det du som startade igång det”, sa Tobias och höjde sina ögonbryn.
”Men hallå det är standard, alltid kul att se hur ni hanterar det”, sa Klara med ett roat flin. ”Men du gjorde det bra, älskade alla gånger du baschade på DC”
Tobias flinade och försökte hänga med i vad Klara snackade om fastän han inte kunde koncentrera sig ordentligt då hans rollspelskompisar lyckats pressa sig fram och ville kramas och kasta ännu fler komplimanger på honom. Mitt i hans samtal med sina andra kompisar skymtade han hur Klara i princip sprang ned för trappen för att möta upp Daniel i en kyss. Tobias kunde inte göra annat än att le smått, glad för deras skull. Var väl bara en tidsfråga innan det stod en notis på facebook att de var ett par. Efter att ha snackat med sina rollspelskompisar som skulle börja röra på sig drog sig Tobias tillbaka sig ner för trappen igen. Letade efter Tanja med blicken och fann henne uppe på scenen. Hon pratade med sin bror. Om Tanja var liten och nätt, var hennes brorsa stor. Rakryggad, bred över axlarna och stora händer. Trots det syntes det att de var syskon, de hade liknande näsor i profil och liknande bruna mörka ögon. Tanja bar ett stort leende på läpparna och hon gestikulerade vitt och brett med händerna. Hennes bror gestikulerade nästan lika vilt. Lite försynt lunkade Tobias fram och Tanja kastade sig om halsen på honom.
”Alltså vi var så bra, du var så bra, vi ägde!”, halvskrek hon nästan i örat på honom.
Tobias gav henne en stor kram. ”Alltså dina skämt var så klockrena, och omstarterna satte ju som ett smäck!”
”Nu du, visst ska du med på sittningen?”, sa hon glatt och klappade honom lätt på ena kinden.
”Ja, jo självklart, ska bara byta om”, Tobias rätade till sin glittrande klänning och harklade sig. ”Tanja…”
”Vi syns där”
Tobias hann inte säga mer för Tanja försvann iväg för att krama sin mamma och fick en rosbukett i famnen. Tobias fuktade sina läppar innan han rörde sig bort för att byta om. Tiden att prata med henne skulle komma. Nu hade det ändå inte passat. Kanske efter sittningen skulle vara lämpligare. Efter tagit att ha tagit av sig mick och klänning var det dags att få bort allt smink. Vattnet i handfatet var iskallt och huden knottrades. Idiotiskt nog hade han glömt att han hade lösögonfransar sen andra akten så de råkade klibba extra mycket när han försökte få av dem under rinnande vatten.
”Ta sminkservetter istället”
Tobias vred av kranen och såg in i spegeln. Bakom honom stod Linda från smink med höjda ögonbryn. Ungefär som att poängtera att hon sagt det till honom hundra gånger tidigare, vilket hon säkert gjort. Tobias norpade åt sig en sminkservett som låg bredvid handfatet och den blev genast beige av fet fondation.
”Du var jätteduktig”
”Tack”, han hade hört det minst tusen gånger ikväll men det gick inte in i hans huvud. ”Kom du ihåg exakt när vi skulle vara på sittningen?”
”Ehh, nä”, sa hon och drog fingret under näsan medan hon funderade. ”Prata med Karl”
”Kan messa”, mumlade Tobias och letade upp sin mobil som låg i hans väska.
Notsierna som började ploppa fram när han slog av flygplansläget fick mobilen att vibrera som en tokig. Ett meddelande fick det dock att knyta sig i magen på honom. B.Danielsson har skrivit ett meddelande. Ena delen av honom ville skita i det, andra delen av honom var nyfiken på vad killen hade skrivit till honom. I en djup suck satte han sig ned på bänken och övervägde om han skulle läsa det eller inte. Äsch det fick vänta. Istället tog han fram Karl på messenger och slängde iväg ett meddelande. Utan att fundera på B.Danielsson så började Tobias klä på sig och försökte ta in det faktum att folk tyckte han gjort bra ifrån sig ikväll istället. Fast att förstå det faktumet var som att blanda olja och vatten, omöjligt.
Tillslut hade han lyckats ta sig upp till trappen. Klara var först med att kasta armarna om honom och läpparna vidrörde hans öra.
”Fy fan vad kul, och fy fan vad bra du var!”
”Tack, vad glad jag blir!”, Tobias viftade avfärdande med handen, tyvärr kunde inte hans huvud ta emot komplimanger ordentligt. ”Och tack för att du körde så hårt där ute med mig och Daniel”
Den kommentaren fick Klara att se för oskyldig ut för att det inte skulle stämma. ”Förlåt, men ville att du skulle svettas lite”, log hon brett .
”Jo, jag hörde att så fort publiken klappade efter en tungkyss så var det du som startade igång det”, sa Tobias och höjde sina ögonbryn.
”Men hallå det är standard, alltid kul att se hur ni hanterar det”, sa Klara med ett roat flin. ”Men du gjorde det bra, älskade alla gånger du baschade på DC”
Tobias flinade och försökte hänga med i vad Klara snackade om fastän han inte kunde koncentrera sig ordentligt då hans rollspelskompisar lyckats pressa sig fram och ville kramas och kasta ännu fler komplimanger på honom. Mitt i hans samtal med sina andra kompisar skymtade han hur Klara i princip sprang ned för trappen för att möta upp Daniel i en kyss. Tobias kunde inte göra annat än att le smått, glad för deras skull. Var väl bara en tidsfråga innan det stod en notis på facebook att de var ett par. Efter att ha snackat med sina rollspelskompisar som skulle börja röra på sig drog sig Tobias tillbaka sig ner för trappen igen. Letade efter Tanja med blicken och fann henne uppe på scenen. Hon pratade med sin bror. Om Tanja var liten och nätt, var hennes brorsa stor. Rakryggad, bred över axlarna och stora händer. Trots det syntes det att de var syskon, de hade liknande näsor i profil och liknande bruna mörka ögon. Tanja bar ett stort leende på läpparna och hon gestikulerade vitt och brett med händerna. Hennes bror gestikulerade nästan lika vilt. Lite försynt lunkade Tobias fram och Tanja kastade sig om halsen på honom.
”Alltså vi var så bra, du var så bra, vi ägde!”, halvskrek hon nästan i örat på honom.
Tobias gav henne en stor kram. ”Alltså dina skämt var så klockrena, och omstarterna satte ju som ett smäck!”
”Nu du, visst ska du med på sittningen?”, sa hon glatt och klappade honom lätt på ena kinden.
”Ja, jo självklart, ska bara byta om”, Tobias rätade till sin glittrande klänning och harklade sig. ”Tanja…”
”Vi syns där”
Tobias hann inte säga mer för Tanja försvann iväg för att krama sin mamma och fick en rosbukett i famnen. Tobias fuktade sina läppar innan han rörde sig bort för att byta om. Tiden att prata med henne skulle komma. Nu hade det ändå inte passat. Kanske efter sittningen skulle vara lämpligare. Efter tagit att ha tagit av sig mick och klänning var det dags att få bort allt smink. Vattnet i handfatet var iskallt och huden knottrades. Idiotiskt nog hade han glömt att han hade lösögonfransar sen andra akten så de råkade klibba extra mycket när han försökte få av dem under rinnande vatten.
”Ta sminkservetter istället”
Tobias vred av kranen och såg in i spegeln. Bakom honom stod Linda från smink med höjda ögonbryn. Ungefär som att poängtera att hon sagt det till honom hundra gånger tidigare, vilket hon säkert gjort. Tobias norpade åt sig en sminkservett som låg bredvid handfatet och den blev genast beige av fet fondation.
”Du var jätteduktig”
”Tack”, han hade hört det minst tusen gånger ikväll men det gick inte in i hans huvud. ”Kom du ihåg exakt när vi skulle vara på sittningen?”
”Ehh, nä”, sa hon och drog fingret under näsan medan hon funderade. ”Prata med Karl”
”Kan messa”, mumlade Tobias och letade upp sin mobil som låg i hans väska.
Notsierna som började ploppa fram när han slog av flygplansläget fick mobilen att vibrera som en tokig. Ett meddelande fick det dock att knyta sig i magen på honom. B.Danielsson har skrivit ett meddelande. Ena delen av honom ville skita i det, andra delen av honom var nyfiken på vad killen hade skrivit till honom. I en djup suck satte han sig ned på bänken och övervägde om han skulle läsa det eller inte. Äsch det fick vänta. Istället tog han fram Karl på messenger och slängde iväg ett meddelande. Utan att fundera på B.Danielsson så började Tobias klä på sig och försökte ta in det faktum att folk tyckte han gjort bra ifrån sig ikväll istället. Fast att förstå det faktumet var som att blanda olja och vatten, omöjligt.
Sittningen var som väntat
fenomenalt rolig. Tobias ångrade inte alls att han följt med. Tiden gick
alldeles för snabbt och snart var det dags att dra sig hemåt. Natten var rätt
ljus och han, Daniel och Tanja promenerade hem. Lika bra då huvudet var luddigt
av alkoholen. Dock var Tobias onödigt medveten om Tanjas handrygg nuddade hans
gång på gång där de gick bredvid varandra. Tillslut flätade Tanja in deras fingrar. En deja vu från
när han och Benjamin gått på samma vägar slog emot honom. Fast det var inte det
som fick Tobias att snabbt låtas blåsa liv i sina händer som om det vore
svinkallt. De behövde prata om en viktig grej, och det var nu eller aldrig.
”Tanja, jag vill bara tacka dig”, började Tobias och såg ned på deras skor som gick i takt istället för henne, då skulle han fega ur. ”Alltså, efter allt skit med Benjamin, och stressen för spexet, jag tror inte jag skulle pallat det om det inte varit för dig”
”Jo, Tobias det skulle du, men, tack, såklart jag ställer upp för mina vänner”, fortsatte hon milt och såg lite frågande på honom. ”Men?”
”Va?”
”Ja du skulle fortsätta med ett men, så säg det bara”, sa hon med ett snett leende.
Tobias fuktade sina läppar, öppnade munnen för att stänga den igen, men din mes!”Äsch jag säger det rakt ut, har du känslor för mig?”
Tanjas leende utbröt till ett fnissande. ”Förlåt Tobias, bara det jag tror att alla fattat det tidigare än du”
Kinderna hettade och ansiktet tog garanterat samma nyans som håret. ”Förlåt då”, han grävde ned händerna i jackfickorna och försökte gömma sig i halsduken.
”Nej, nej, oj förlåt om jag var okänslig”, hon fångade upp hans handled, de båda stannade. ”Men såklart jag har Tobias, har inte det varit rätt uppenbart?”
När Tobias väl tänkte på det så jo. Sättet hon betett sig när Benjamin varit här. Kvällen då hon blivit sur över att de skulle möta upp Klara och Benjamin istället för att följa med på Allstar. Ja allt. Tobias synade Tanja på riktigt denna gång, hur kunde han missat den där glimten i de bruna vackra ögonen?
”Men, shit, förlåt att jag inte fattat”, utbrast han, det var så mycket han ville göra, krama henne, ta ett steg bakåt, slå ut med armarna, dra händerna genom håret. Allt slutade med ett han stod som ett fån med ögonen fäst på Tanja som skrapade lite lätt med sin känga i gruset. De båda sneglade bort mot Daneol. Han stod bara och knapprade på sin mobil längre bort i väntat på dem.
”Ehh, det är rätt okej Tobias, jag har förstått att du inte riktigt, förstått, och jag kanske utnyttjade situationen lite väl mycket när jag visste att du behövde tröst och närhet?”, mumlade Tanja i en djup suck.
”Det här förändrar en del..”, suckade Tobias och kände hur pannan spände sig bekymrat.
”Va?”, Tanja höjde sina ögonbryn och såg på honom med skeptiskt min.
”Det är inte det att jag har verkligen gillat din närhet och jag har behövt den, men jag vill inte fortsätta när jag vet att du har känslor och jag är ett fucked up vrak som inte vet hur jag känner”, orden lämnade hans läppar innan han riktigt fattat att de faktiskt var sanna.
”Men Tobias…”, började Tanja men han hejdade henne.
”Nej, det sista jag vill göra är att verkligen såra dig, eller leka med dina känslor på något vis”, sa Tobias och svalde hårt.
”Jag är ingen skör ros, du behöver inte ta ansvar för mina känslor direkt”, fnös Tanja sårat och slog ut med armarna
”Jag vet att du inte är det, men tro mig, jag vill inte göra en Benjamin mot dig”
Tanja la armarna i kors och ögonen blev genast blanka. Magen knöt sig och Tobias slog ut sina armar i en omfamning men Tanja tog ett steg bort från honom och stirrade ned i gruset.
”Jag fattar det, och jag vill inte vara ett rebound egentligen”, suckade hon efter ett tag och lät armarna falla ned mot sidorna igen.
”Bra, så vi chillar?”, Tobias sökte Tanjas ögonkontakt och fick den tack och lov, den fina glimten i hennes ögon var tillbaka, hennes solglimt, det som värmde Tobias in i självaste själen.
”Vi chillar”, sa hon och tog ett steg närmare honom
”Vi ska fortfarande se The walking dead tillsammans nästa helg?”, Tobias sträckte ut sina armar igen, en inbjudan till en kram.
”You bet, Coral!”, sa hon och denna gång besvarade hon kramen ordentligt, en intensiv men snabb kram.
”Säg till om något jag gör blir jobbigt, seriöst”, sa han och de började gå igen mot en Daniel som tajmat nog la undan mobilen.
Tanja nickade. ”Jag lovar”
”Tanja, jag vill bara tacka dig”, började Tobias och såg ned på deras skor som gick i takt istället för henne, då skulle han fega ur. ”Alltså, efter allt skit med Benjamin, och stressen för spexet, jag tror inte jag skulle pallat det om det inte varit för dig”
”Jo, Tobias det skulle du, men, tack, såklart jag ställer upp för mina vänner”, fortsatte hon milt och såg lite frågande på honom. ”Men?”
”Va?”
”Ja du skulle fortsätta med ett men, så säg det bara”, sa hon med ett snett leende.
Tobias fuktade sina läppar, öppnade munnen för att stänga den igen, men din mes!”Äsch jag säger det rakt ut, har du känslor för mig?”
Tanjas leende utbröt till ett fnissande. ”Förlåt Tobias, bara det jag tror att alla fattat det tidigare än du”
Kinderna hettade och ansiktet tog garanterat samma nyans som håret. ”Förlåt då”, han grävde ned händerna i jackfickorna och försökte gömma sig i halsduken.
”Nej, nej, oj förlåt om jag var okänslig”, hon fångade upp hans handled, de båda stannade. ”Men såklart jag har Tobias, har inte det varit rätt uppenbart?”
När Tobias väl tänkte på det så jo. Sättet hon betett sig när Benjamin varit här. Kvällen då hon blivit sur över att de skulle möta upp Klara och Benjamin istället för att följa med på Allstar. Ja allt. Tobias synade Tanja på riktigt denna gång, hur kunde han missat den där glimten i de bruna vackra ögonen?
”Men, shit, förlåt att jag inte fattat”, utbrast han, det var så mycket han ville göra, krama henne, ta ett steg bakåt, slå ut med armarna, dra händerna genom håret. Allt slutade med ett han stod som ett fån med ögonen fäst på Tanja som skrapade lite lätt med sin känga i gruset. De båda sneglade bort mot Daneol. Han stod bara och knapprade på sin mobil längre bort i väntat på dem.
”Ehh, det är rätt okej Tobias, jag har förstått att du inte riktigt, förstått, och jag kanske utnyttjade situationen lite väl mycket när jag visste att du behövde tröst och närhet?”, mumlade Tanja i en djup suck.
”Det här förändrar en del..”, suckade Tobias och kände hur pannan spände sig bekymrat.
”Va?”, Tanja höjde sina ögonbryn och såg på honom med skeptiskt min.
”Det är inte det att jag har verkligen gillat din närhet och jag har behövt den, men jag vill inte fortsätta när jag vet att du har känslor och jag är ett fucked up vrak som inte vet hur jag känner”, orden lämnade hans läppar innan han riktigt fattat att de faktiskt var sanna.
”Men Tobias…”, började Tanja men han hejdade henne.
”Nej, det sista jag vill göra är att verkligen såra dig, eller leka med dina känslor på något vis”, sa Tobias och svalde hårt.
”Jag är ingen skör ros, du behöver inte ta ansvar för mina känslor direkt”, fnös Tanja sårat och slog ut med armarna
”Jag vet att du inte är det, men tro mig, jag vill inte göra en Benjamin mot dig”
Tanja la armarna i kors och ögonen blev genast blanka. Magen knöt sig och Tobias slog ut sina armar i en omfamning men Tanja tog ett steg bort från honom och stirrade ned i gruset.
”Jag fattar det, och jag vill inte vara ett rebound egentligen”, suckade hon efter ett tag och lät armarna falla ned mot sidorna igen.
”Bra, så vi chillar?”, Tobias sökte Tanjas ögonkontakt och fick den tack och lov, den fina glimten i hennes ögon var tillbaka, hennes solglimt, det som värmde Tobias in i självaste själen.
”Vi chillar”, sa hon och tog ett steg närmare honom
”Vi ska fortfarande se The walking dead tillsammans nästa helg?”, Tobias sträckte ut sina armar igen, en inbjudan till en kram.
”You bet, Coral!”, sa hon och denna gång besvarade hon kramen ordentligt, en intensiv men snabb kram.
”Säg till om något jag gör blir jobbigt, seriöst”, sa han och de började gå igen mot en Daniel som tajmat nog la undan mobilen.
Tanja nickade. ”Jag lovar”
