Ett par röda pumps

Kropparna rörde sig i takt till musiken, som en enda massa. Lamporna blinkade i olika färger. Mitt i smeten bland alla svettiga kroppar och kroppsodör befann Cornelia sig som i trans. Piskade med sin långa hästsvans när hon rörde på sig, följde musikens rytm. Hon älskade det, älskade att dansa. Älskade hur blodet pumpade så hårt att det bultade i öronen. På helgerna gick hon alltid ut, själv eller inte spelade ingen roll. Framförallt när HAN skötte musiken. Mitt i allt kaos såg hon på honom där vid DJ-båset. Sitt långa askblonda hår i en hästsvans. Armarna väldefinierade med tatueringar. Ett linne med så låg urringning att han inte lämnade något åt fantasin. En gång hade de fått ögonkontakt men hon hade inte vågat utbyta några ord. Det var så värdelöst egentligen hur mesig hon var kring personer hon tyckte var snygga. Inte nog med det så var han värsta tjejmagneten. Alltid lyckades han få napp och gå hem med någon, någon som inte var Cornelia Ikväll skulle det dock bli hon, om hon fick bestämma. Hon var ensam och ville ha lite kul! Musiken avtog och han tackade för sig under rungande applåder i synk. Cornelia torkade svetten ur pannan och hämtade andningen, vilket var svårt med den redan använda luften runt om henne. Snart spelades ny musik, men inte av honom. Han rörde sig med nästan flytande mot baren, lutade sig mot bartendern för att beställa något. Hon fuktade läpparna och rätade till sin tofs. Nu fan skulle det bli av.
”Hej”, Deras blick möttes, han hade djupblå ögon.
Smala läppar som kröktes uppåt. ”Tja”
”Jag gillar dina remixer”, fortsatte hon, blev irriterad när hon insåg att hon lekte med en hårslinga mellan fingrarna.
”Tack, har märkt det”, fortsatte han, tog långsamma och djupa klunkar från det skummade ölet. ”Du är ofta här”
Hennes kinder hettade. ”Jag gillar att ha kul”
”Jag med”, fortsatte han, ställde ned den uppdruckna ölen, synade henne från topp till tå.
Hjärtat bultade minst lika snabbt som när hon dansat. Det var något med honom som fick det att pirra i hela kroppen. Hon ville att han skulle ta henne här och nu. Känna hans händer utforska hennes kropp. Läppar pressas på hennes hud. Hon knöt sina händer så hårt så de glittriga naglarna skar in i handflatan.
”Ska vi gå?”, frågade han med höjda ögonbryn.
”Ja!”, sa hon, insåg att hon lät lite för ivrig på rösten men han skrattade bara, ett klingande och melodiskt skratt.
Sensommarkvällen var ljummen och ljus när de började gå längst älven. Gruset knastrade men det gjorde inte ont under bara fötter. Lättsamt svängde hon de röda pumpsen i handen, fram och tillbaka. Tog in doften av lummiga blad, och saltvatten. Vänta, saltvatten, från älven, här? Det kan inte stämma. Alkoholen måste slagit ut hennes sinnen. Inte nog med det så orkade hon inte bry sig. Varmt plirade hon mot killen sim gick bredvid henne. Lång stilig och rakryggad. Egentligen ville hon nypa sig i armen. Det kändes otroligt att hon nu gick bredvid killen hon så länge suktat efter. Fast då slog det henne.
”Jag vet inte vad du heter?”, sa hon lite försiktigt, nästan dumt.
”Kan vi inte låta det vara lite spännande?”, sa han och ögonen glimmade av finurlighet.
”Okej då”
Hela kroppen pirrade allt intensivare när han såg på henne sådär. Okej, om det var så han ville leka skulle hon inte hindra honom. Två kunde spela samma spel. Tveksamt lutade hon kinden mot hans axel, insåg att det var han som luktade hav. Måste nog vara hans rakvatten? Eller? Killen la en arm om henne och alla funderingar upphörde. Nä vid id det här laget skulle hon kunna dra in honom i skogen.
Men de fortsatte att gå längst grusvägen. Älven ersattes med fält där hästar betade och därefter skog. Trädkronorna började växa sig tätare och snart lyckades inte solens strålar tränga igenom alla barr och blad. De bruna barren på stigen stack under fötterna och Cornelia blev med ens lite orolig. Insåg att hon tappat uppfattningen på hur länge de egentligen gått. Fötterna var smutsiga och lite såriga. Varför hade hon inte upptäckt det förut?
”Vart ska vi?”, frågade hon med hes röst.
”Tänkte att vi kan nattbada”
Nattbada? Ja, jo varför inte. Svetten klibbade mot huden och det kändes på något vis riktigt hett med den tanken. De två,  ha sex i ett vattenbryn. Snart gick det inte! Ju förr hon kunde slita  av kläderna på  honom desto bättre! 
Bakom ett tätt snår fanns det en liten plätt med sand. Uppenbart var det ett ställe där folk brukade gå ned och bada. Här låg älven till och med spegelblank. Cornelia var inte sen med att dra klänningen över huvudet. Slängde nästan armarna mot ryggen för att bli av med behån under tiden hon hasade ur sina trosor, sparkade undan dem med fötterna. En plötslig doft av havsluft slog emot henne och Killen strök sin handflata lätt längst hennes ryggrad. Huden knottrade sig av välbehag.
”Gå ned i vattnet så kommer jag”, viskade han, de mjuka läpparna vidrörde fjäderlätt hennes öra.
Utan att tveka eller titta på honom lät hon sanden fastna mellan tårna då hon gick ned mot vattnet. Trots att det var kallt och huden drogs ihop till gåshud brydde hon sig inte. Att doppa sig ned till midjan som annars var en pina var gjort på några sekunder. Att ta ett dopp och ta sig längre ut var inte heller svårt. Men chocken av kallt vatten gjorde henne klarare i huvudet då hon bröt vattenytan igen.
”Shit vad kallt det var!”, fick hon fram genom hackande tänder och vände sig mot stranden, men va?
Han var borta. Vilt började hon flacka med blicken. Insåg att sensommaren ersatts med dimma och gula löv som guppade på vattenytan. Tänderna klapprade och kroppen var illröd och svullen. Vafan? Vad hände? Musklerna stretade emot när hon försökte röra sig mot land, det gjorde så ont. Vattnet kändes som isande nålar, brände. Mitt i allt plaskande och försök att ta sig upp hörde hon det. Ljudet av en fiol som sakta spelade en dyster melodi någonstans ifrån. Ljudet från stråkarna ekade över vattnet. Hon kunde inte bry sig mindre. Upp ur vattnet skulle hon, fort! Ett simtag, två simtag. Helvete, vad hennes kropp krampade, orkade knappt bära henne. Gång på gång svalde hon vatten och frustade. Dimman hade tätnat.  Hon trodde att hon rörde sig mot land. Ett armtag, två armtag, tre armtag. Vafan? Fiolspelet drunknade i ljudet av Cornelias skrik. Från dimman framträdde en vit häst den askgrå manen draperad längst halsen, våt. Dess svarta ögon var fäst på henne och den simmade rakt emot henne.  I vild panik försökte Cornelia ta sig bort från besten, simma ut mot älven. Hon hörde dess frustande jämna andetag komma emot henne. Tårarna började rinna men hon orkade snart inte mer. Det brände till när hästen bet tag i hennes underarm och drog ned henne under vattnet.
Det  som syntes på vattenytan var krusningar efter dem. Fiolen hade slutat spela och på strandkanten  låg ett par röda pumps.  

IRL [Epilog]

”Tobias vi är snart framme”

Läppar pressades fjäderlätt mot hans. Doften av somriga bär slog emot honom, Tanjas shampoo. Utan att öppna ögonen la han en hand om hennes nacke och kysste henne ordentligt. Ett fniss drunknade i ljudet av en kvinnas monotona röst om att de snart närmade sig Stockholm centralstation. Motvilligt satte han sig upp ordentligt i sätet. Tanja drog handen genom hans hår och rätade till några av hans lockar i luggen.

”Det är ett tag till bussen går, ska vi ta och käka något?”, frågade Daniel gjorde sig redo att ta ner deras packning från hyllorna, Tobias fick ett tungt skumgummisvärd i knäet. 

Daniel hade hittat några personer i samma vagn  som också skulle till Medeltidsveckan och redan blivit kompisar med dem. Emil, ljus lång och spretig. Johannes som Tobias först varit lite rädd för men visade sig vara en snäll björn. Bara för att han var större än Daniel och hade en massa tatueringar. Badrick, smidig kropp, kaffehy och svart puffigt hår. Assnygg. 

”Det låter toppen”, sa Emil och sträckte på sig där i sätet. ”Macdonalds är väl i närheten?”

”Kan vi försöka hitta något annat än donken? Jag är svinhungrig”, sa Badrick och alla höll med om det.

I Stockholm central var det alltid mycket folk och lite jobbigt att försöka ta sig igenom. Tillslut kom de i alla fall ut på gatan och sommarvärmen var nästan kvävande. De skulle försöka hitta något vettigt ställe att äta på och snabbt mest för att slippa hettan. Tobias och Tanja flätade ihop sina händer då de behövde vänta på röd gubbe vid ett övergångsställe. Allting var fortfarande nytt och spännande i deras förhållande. De skulle fira  en månad i Visby vilket kändes pirrigt och bra. Planen var att äta på kapitelhusgården och bara mysa den dagen. Peppen var stor och Tobias kunde knappt bärga sig. Alla pratade vitt och brett om hur veckan skulle se ut. Det var skönt alla verkade så chill. Daniel var duktig på att hitta bra personer, helt klart. 

”Men tja Benjamin!”

Tobias soliga humör blev till en iskall klump i magen. Där stod Daniel och skakade hand med den person Tobias minst av allt ville se. Ett tag kände han panik. Benjamin stod bara någon centimeter ifrån honom. En Benjamin som han under de senaste månaderna velat förtränga så gott det gick. Inte för att han velat, utan för att han hade behövt det för stunden. Nu stod han där, med skinnjacka och slitna jeans. Varför så varma kläder? Axlarna lite för spända, han skrattade lite väl högt åt Daniels skämt och inflikade med att han var på väg hem efter Linköping och tåget snart gick. Tobias kunde inte för sitt liv fatta varför han tyckt Benjamin varit så bra. Det var så lätt nu att se hur obekväm han var över det här mötet. Varför hade inte Tobias upptäckt tidigare hur stel killen verkade vara? Trevlig, men inte riktigt genuin? Eller la han bara in en massa grejer nu för att han blivit sviken av honom?Tobias såg på Tanja som hade höjda ögonbryn och hopsnörpt mun.

”Vi får väl se om jag kommer upp till Umeå igen”, sa  Benjamin lättsamt och drog handen genom sitt fluffiga hår.

”Jaså, ska du?”, Tobias kunde inte hålla sig från att  njuta lite av förvåningen i Benjamins blick, hade han inte sett honom?

”Åh, hej, Tobias”, sa han när han återfått fattningen och fick ett stort leende på läpparna, ett leende som såg lite ansträngt ut, efter en för alldeles för lång tystnad fortsatte han. ”Hur är läget?”

”Bra, du?”, sa Tobias kort och la huvudet lite på sned.

”Jo fint”, Benjamin drog handen genom sin lugg. ”Jag måste gå, men kul att ses, Stockholm av alla ställen”

”Jo, det är ju lite underligt”

Benjamin slog ut armarna, såg frågande på Tobias som sträckte fram handen istället. Från att ha varit rädd, kändes det lite skönt att inse att det var han som hade kommandot över det här och inte tvärtom. De skakade hand och Tobias kunde inte göra annat än att le för att försöka lätta upp stämningen för stackaren. 

”Ta hand om dig”, när Tobias sa det så sjönk Benjamins axlar lite. 

”Detsamma” 

Det blev grön gubbe och Tanja flätade ihop deras fingrar igen. För varje steg de tog bort från Benjamin smälte knuten i magen. Den smälte ändå mer när han vände sig om och såg efter Benjamin som blivit stoppad av några tjejer som uppenbarligen följde honom på instagram. Deras färgglada hår och skarpa smink tillsammans med sina kläder avslöjade det ganska skarpt. De tog selfies och kramades. Shit vad konstigt det kändes att se en kille som Tobias nu såg som så liten sättas på pedestal av andra. Tjejerna försvann och de blåa ögonen mötte hans hasselnötsbruna. När han väl började fundera på hur allting blivit började tankarna fara runt. Hur hade livet sett ut om helgen med Benjamin utspelat sig annorlunda? Om Tobias och Benjamin inte legat? Om Benjamin följt med under hela spexdagen? Om Simon inte varit med i bilden  och suttit kattvakt? Hade de fortfarande haft kontakt då, nu? Hade Tobias varit ihop med Tanja? Eller hade han fortsatt trånat och längta efter en charmig men osäker grabb ingen skulle få? Tobias vinkade åt honom, Benjamin besvarade den. Agget mot honom var försvunnet. Energin för att fokusera på Benjamin och vad han gjort fanns inte längre. Dessutom så hade han också mycket att tacka killen för. 

”Han fick mig att fundera lite”, sa Tobias när de svängde in på en annan gata 

”Jaså?”, sa Tanja och fixade till sin långa hästsvans.

”Ja, att livet är konstigt, och trots att händelsen i sig sög ångrar jag inget”, fortsatte han, la  en hand på hennes rygg och det slutade med en sidokram.

”Okej?”, fortsatte hon, stoppade handen i hans jeansficka. 

”För då hade inte vår relation blivit starkare”

Tanja fnissade ”Fint att du ser det så”, hon kysste honom på kinden, sedan pilrade hon mot honom. 

Det sög fortfarande till lika mycket i magen när hon rörde vid honom. Han visste att de fortfarande var på rosa moln, i någon slags smekmånadsfas. Han älskade det och hoppades att sommaren aldrig skulle ta slut. Där och då, kände han sig så himla glad och lyckig i sommarsolen. Tobias började sjunga på Lokes sång sju dar per år, och Tanja hängde på. Killarna som gått framför dem stannade upp, såg med breda leenden på dem. Snart hade alla stämt upp i sång. Folk glodde på dem när de pessarde med all sin packning. Tygtällt skumgummisvärd, ja hela köret. De kunde inte ha sett riktigt kloka ut, Tobias älskade det också.

”I sju dar per år, I sju dar per år kan jag få ro och frid!

I österns sjö, på rosornas ö! Sju dar per år i Visbys medeltid!”