IRL [del 2]

Acapellagruppens låtar trängde in i huvudet där de stod och övade i mitten av rummet. Tobias behövde fokusera på sina repliker. Han satt på en bänk i ett hörn av den stora danssalen och sög på snörerna till munkjackan, tuggade smått. Just nu skulle de gå igenom andra akten. Deras spexgrupp skulle sätta upp sin version av asagudarnas historia, rättelse hur Tor blev av med sim hammare. Improvisationsteater var något han älskade, han kunde påstå att han var bra på det. Men han hade aldrig haft en sådan här stor roll, till råga på allt hade han dessutom en sjungande roll. Tobias skulle spela Loke , det berodde nog mest på att han var minst av killarna, ironiskt med tanke på att Loke var en jätte . Liksom Tanja, som skulle spela Freja ,var den nättaste tjejen. Hon var vacker med sitt korpsvarta hår och ljusbruna hy, passade definitivt som en och stark gudinna. Han såg bort på henne där hon stod och skrattade tillsammans med Mattias som sparat ut sitt mörka skägg för att kunna spela Oden.
I början av Maj var det premiär och allting skulle snart vara klart. Kostymer var nästan klara, smink testat och om tre veckor skulle de vara redo att köra genrep.  Irriterat insåg han att ena benet börjat skaka nästan okontrollerat och  han var tvungen att anstränga sig för att sluta. Tuggade hårdare på snörändarna, gnisslade mellan tänderna och smaken av salt spred sig i munnen.
”Tobias, är du redo?”
Han rycktes ur sina tankar och där framför honom stod Tanja med ena handen på höften och log brett åt honom. Tobias gengällade det med ett leende. Bettet på snörena lättade och de föll ned mot bröstkorgen.
”Jadå”
 Han visste vad han själv gick för, han fick sluta vara så nervös. En sista gång såg han ned på meddelandet han fått av Benjamin för en timme sedan. Lycka till på repet, som alltid :D
Värmen i bröstet spred sig och nerverna lugnade ned sig lite. Tobias reste sig upp och krokade arm med Tanja. Lite oförberedd höll hon på att tappa balansen. De skulle ha tumlat in i väggen om inte Tobias parerat och lagt all deras tyngd på ena benet. Skrattande  gick de ut på mitten av det beigea linoleumgolvet och ställde sig på rätt tejpkryss. De var redo att köra hårt.
Som väntat så satt replikerna som ett smäck, det var bara att tajma dem bättre som gällde.
Två timmar senare var alla på väg hem, de flesta trötta och nöjda med sina insatser. Utomhus hade det börjat mörkna.  Folk skingrades vid cykelparkeringen och sa hej då. Tobias gick över torget mot Vasaplan tillsammans med Tanja och Daniel som åkte samma buss.  Daniel skulle spela Tor och hade också sparat ut sitt rågblonda hår och skägg så han såg också ut som en vildvuxen viking. Tobias kom på sig själv med att klia sig på hakan. Om det inte var så att hans skäggväxt var så fläckig och ojämn skulle han också vilja spara ut lite skägg. Då kanske han åtminstone kunde få känna sig lite mer manlig. Istället fick han stå ut med kvisslor och annat skit som rakning innebar. Hur som helst så såg han riktigt bra ut som en vildvuxen viking, de breda axlarna och grova armarna gjorde liksom jobbet.
”Helvete, vi skulle behöva styra upp en preppfest tycker jag!”, sa Daniel och satte upp sitt hår i en manbun,  ringarna i öronen glimmade i ljuset från alla lampor. ”Bara släppa loss och ha kul, alla har fokuserat så hårt nu”
”Ja låter klockrent”, nickade Tanja instämmande och svängde av och an med sin väska.
”Ja, det hade varit najs”, jakade Tobias och sparkade till en tom pantburk, den klingade över kullerstenen på torget.
”Vi kan vara hemma hos mig, vi kan fixa quiz och grejer”, fortsatte Daniel. ”Några tips?”
”Jag kan göra ett quiz med filmmsuik?”, prövade Tobias och de båda tittade gillande på honom.
”Asbra du gör alltid superbra quiz, jag kan göra ett evenemang på Facebook”, sa Tanja och slog ut med armarna. ”Åh, vad pepp jag blev!”
Hon kramade om Tobias underarm och tog ett litet skutt. Hur orkade hon ha så mycket energi efter en så lång kväll av spex? Daniel hakade på  Tanja och de började planera inför den kommande festen. Undertiden funderade Tobias över vilken musik han skulle använda till quizet. Slutsatsen blev  att han skulle be Klara och Benjamin om förslag. För tillfället var hans hjärna mos. På bussen lät han Daniel och Tanja sätta sig i sätet framför honom så han kunde ta på sig hörlurarna och lyssna på musik bakom dem. Slippa tänka ett tag. Musiken fick honom att sugas in i någon dåsig mellanting av sömn och verklighet. Trots att den montona rösten ropade ut hållplatserna från högtalarna var Daniel tvungen att peta på honom så han skulle hoppa av på rätt hållplats. Så hejdået till sina vänner blev lite förvirrat och hastigt när han greppade sin väska och hoppade ut ur bussen.
Väl hemma så kröp det fram lite mer energi. Första tanken var att kanske att kasta in en tvätt och se på någon serie. Fast när han såg att Benjamin var aktiv på instagram, slängde han sig på sängen och skrev ihop ett meddelande till honom. Tydligen var han ute på kvällspromenad kring domkyrkan efter jobbet. Bilderna han skickade var riktigt fina och skulle defintivt finnas i hans flöde i morgon. De diskuterade allt möjligt. Tobias gnagande nervositet inför sitt uppträdande som Benjamin bedyrade skulle gå jättebra. Benjamin beklagade sig på Max och att han snart inte pallade att jobba där längre. Då det var så mycket arbete för så lite pengar. Samtidigt visste han inte vad han skulle göra annars, plugga lät ointressant. Allt detta plus massa annat hann de prata om. Som senaste avsnittet av West World och alla teorier kring vad som skulle hända. Om AI´s faktiskt skulle kunna ta över världen. Att Will Smith dykt upp i Tobias drömmar så fort han drömt om någon form av apocalyps.
Allt snack tog honom igenom alla kvällsrutiner och snart nog låg han bland sina mjuka lakan och fluffiga kuddar. Benjamin hade också kommit tryggt hem vid det här laget.
Som sista snapp skickade Benjamin en bild på sig själv med tandborste i munnen och utan tröja. Du kunde se hans chest peice som var en skalle av en bagge, de kurivga hornen gick upp mot nyckelbenen. Hur mycket hårsprej hade han i håret då luggen fortfarande låg perfekt spretigt och fluffigt? God natt folket!
Tobias skulle ha skickat en tillbaka om han inte känt sig som ett skräp med trötta ögon och mörka ringar. Så istället så skrev han bara ett god natt i chatten och beslöt sig för att det var dags att sova. Men när han vridit sig mot väggen fuktade han läpparna. Skulle han våga fråga Benjamin i morgon om han hade tid att ses? Det kanske var en dum tid med tanke på spexet men snart gick det inte längre.  Han skulle rådfråga Klara under morgondagen, helt klart.



”JA, såklart du ska fråga!”
Det kändes som att alla i hela HUM-fiket tittade snett på Klara, vilket hon knappt la märket till. Pappersmuggen drämdes ned i bordet och Tobias försökte krypa djupare in i munkjackan. Ja, nu visste han i alla fall vad hon tyckte om det hela. Han tog en liten tugga av sin lasange. Köttfärsen och pastan började växa i munnen.  Lite besviket la han undan gaffeln, plötsligt kände han sig inte hungrig längre. Tobias hade aldrig riktigt haft nätkompisar så självfallet kändes allting extra ovant. Reglerna för vad som gällde fanns liksom inte inpräntade. Snarare kände han sig som en kringklampade och dum älg som inte hade koll på sina långa ben och stora klövar.
”Okej då, men hur ska jag fråga? Ska han komma upp till mig, eller ska ja åka ned till Uppsala?”
”Men snälla, det här är inte någon jävla Harry/Draco fic du läser, det jag menar är”, rättade hon sig när hon uppmärksammade Tobias rynkade näsa. ”Fråga bara, snälla nån, det du fokuserar på är ju skitsaker”
”Jaja”
Tobias satte sig rakare i stolen och fluffade till sitt hår. Ett par grå ögon stor glodde på honom med ett brett flin så han gav upp idén med en selfie.  Istället fick det bli instachatten. Med smått skakiga fingrar skrev han ihop ett meddelande om att det skulle vara kul att ses, om Benjamin hade tid och lust,  ingen press om han inte hade tid. Det hettade lite om kinderna när han la undan mobilen och han hoppades att Klara inte märkte något. Annars kunde han alltid skylla på växthusvärmen. Logiken att ha stora fönster där solen låg på hela dagen? På våren brukade till och med chokladen i fiket smälta.
”Nu är det gjort”, Tobias la ifrån sig mobilen och suckade tungt, och nu började fjärilarna flyga såklart, de kanske lugnade sig om de fick lasange?
”Bra grabben!”
”Jaja”, Tobias himlade med ögonen innan han fnös lågt. ”HarryxDraco…”
”Dude, minns du  inte att det var jag som introducerade dig till världen av all vacker fanfic  i sjuan? Jag minns ju att du shippade dem”, Klara la armarna i kors och höjde ett ögonbryn.
”Jaja”, mumlade Tobias och drog handen genom håret.
”Jag bryr mig inte om dina tonårsfantasier”, suckade Klara och ansträngde sig så hårt för att inte le att det ryckte i mungiporna. ”Det jag bryr mig om, är att du aldrig tackat mig”
”Tackat dig?”,
”För allt bra kontent  du kunde använda där inne på ditt grabbrum”
Tobias höjde bara sina ögonbryn medan hon flinade som ett fån, nöjdast i världen över sitt skämt. Om hon varit en katt skulle hon kurrat. Ibland undrade Tobias vad han skulle göra av henne? Sakta började han äta sin mat och såg ut genom fönstret som vette mot ett soldäck där några satt och lapade sol. Föreläsningen idag hade varit mer givande och han kände i alla fall att han fått ut något av det. Efter lunchen hade han och Klara planerat att sätta sig i biblioteket och plugga. Att Tobias för en gång skull tog tag i något pluggrelaterat i tid var typ en stor sensation. Annars satt han alltid i sista minuten bara för att han inte ides. Den metoden hade ju funkat hittills?
Båda vännerna ryckte till när skärmen på Tobias mobil lös upp och en ny notis från Benjamin syntes. Utan att dra ut på det så öppnade han upp chatten och det var faktiskt gulligt hur många utropstecken killen använt.
Jaaa!! Det skulle vara jättekul! Jobbar nu men ikväll kan vi väl snacka ihop oss? :D
”Han sa ja va?”, sa Klara glatt. ”Hela du typ strålar”
”Pffft, han vill höras ikväll så vi kan planera ihop något”, sa Tobias och sköljde ned öknen i halsen med vatten.
”Grattis grabben”, Klara höjde sin vattenflaska och de skålade, plast mot plast lät inte så festligt.
Det kändes lite overkligt alltihop, men det skulle äntligen ske. Tobias kunde inte riktigt greppa det. Lunchen fortsatte med roligare ämnen för Klaras del. Tobias fick klaga på sin korridorsgranne som var apdryg med sitt gamerage vars ljud ekade i hela korrodiren och hans oförmågan att följa deras städschema. Klara bara mös och tackade honom för att inse hur lycklig lottad hon var som hade egen lägenhet. Men istället hade hon tydligen sett en snygg kille i tvättstugan senaste gången hon skulle tvätta. Biffig och markerade ögonbryn, hon hade stirrat mer på hans armar och rumpa än att slänga in tvätt.
”Nä, ska vi börja röra oss mot bibblan?”, frågade Tobias och klickade fast locket på sin glasmatlåda. ”Jag dör av värmen”
”Ahh… eller vänta!”, Klaras ögon vidgades lite undertiden hon började rota i sin lurviga puderrosa ryggsäck.
”Mobilen ligger på bordet, sop”, suckade Tobias som var mer än vad vid denna händelse, han packade ned sin matlåda och tog en sista klunk vatten.
”Alltså….”, hon suckade djupt och tog upp sin mobil.
”Med tanke på hur färgglatt skal  du har är det ett under att du inte ser den”, sa Tobias och rätade till  ryggsäcksremmarna så de inte skar in någonstans.
”Jag vet”, hon och himlade med ögonen och såg ned på sitt skal med tecknade kaktusar. ”Tur att du håller koll på mig”
”Annars skulle du väl tappa bort dig själv?”
Det ryckte i Klaras rosatintade läppar och skakade på huvudet åt sig själv. På den frågan var det inte ens lönt att kommentera något för Tobias visste att han hade rätt, och han visste att Klara visste också. I synk småsprang de ned för trapporna och Tobias tackade glatt när en kille höll upp dörren åt dem. Att gå till bibblan kändes inte alls kul när solen var framme och fåglarna kvittrade. Så istället tog de en promenad runt dammen och började mata de första gräsänderna som anlänt. En sån eftermiddag var lika bra för Tobias hade tankarna på allt annat än plugg. Nervositetens odjur började klösa innuti honom igen, men den slutade så fort han tänkte på att inte göra det större än vad det var. Det var Benjamin det handlade om, då var det okomplicerat.



På kvällen satt Tobias i sängen och inväntade klockslaget då Benjamin slutade jobbet. Undertiden lyssnade han på musik och scrollade runt på instagram. Fastnade på bilden som Benjamin senast lagt upp. En bild i profil då du tydligt kunde se den raka näsan och han stod med en cigarett i handen och blåste ut en rökring. På ett sätt kändes det så mycket Myspace men å andra sidan pirrade det i kroppen då han såg den. Han tillsammans med 4000 till gillade den. Därefter fortsatte han scrolla runt. Tanja hade lagt upp en bild på lattekonst hon lärt sig på Espressohouse. Klara hade lagt upp en av sina teckningar, en manet som flöt runt i rymden. Den kommenterade han: Jäkla hipster <3.
Mitt i spiralen av sociala medier så fick han en förfrågan av Benjamin  om att videochatta på snapchat. SHIT! Benjamin lutade sig mot väggen och drog på sig huvan för att på något vis dölja sitt rufsiga  hår. Egentligen ville han dra på sig något annat men nu fick det va som det va. I ett djupt andetag godkände han det och en lite kornig och förvirrad version av Benjamin dök upp på skärmen, när han såg Tobias gråbleka ansikte ,skit mobilljus, sken han dock upp.
”Tja, hur är läget?”, frågade Benjamin mellan djupa andetag, av ljuset och kamerans vippande att döma var han ute och gick, du kunde skymta himmelen ovanför honom.
”Hej, jo det är bra”, sa Tobias lite osäkert, det var första gången han hörde Benjamins röst, lite raspig men ljusare än vad han tänkt sig, hur som lät han så himla snäll.
”Haha, du vet muppgubben i driven som alltid klagar kom idag också, han har tydligen en fru som är lika sur, och de fattar inte att fiskburgare tar lång tid att sänka och skit så allting blev extra apsurt idag”, suckade Benjamin och himlade med ögonen. ”Vad du än gör börja aldrig jobba på Max”
”Ska anteckna det”, fnissade Tobias som tyckte det var lite kul att äntligen få höra Benjamins lesshet istället för att bara få läsa den.
”BRA!”, sa Benjamin och andningen blev tyngre. ”Fan att prata och gå samtidigt alltså, blir andfådd, hur har din dag varit?”
”Bra, inte hänt så mycket faktiskt, plugget har gått bra och inga jobbiga människor här, förutom min korridorgranne men det är ju ett konstant problem”, sa Tobias och ryckte på axlarna, insåg att nervositetens odjur gått och lagt sig i sin håla igen.
”Vad har han gjort nu då?”, sa Benjamin med likgiltig min.
”Han lämnade sin fucking grötpanna som var bränd i botten i diskhon och den har inte rört sig på hela dagen, hoppas säkert att jag eller Ahmed kommer ta tag i det”, suckade Tobias frustrerat och slog ut med sin fria hand.
”För ni brukar göra det?”, sa Benjamin och hans ögonbryn drogs ihop lite.
”Jaaa”, mumlade Tobias och kliade sig i nacken.
”Sluta med det, snälla, för er skull”
Allt som borde varit stelt var inte det. Att prata med Benjamin kändes så naturligt, som att de alltid facetimeade med varandra trots att detta var första gången. Samtalet flöt på om allt och ingenting. Mer om jobbet och plugget. Om Paranormala videor de råkat hitta på YouTube till konspirationsteorier om aliens. Tobias fick följa med in på en affär för plötsligt hade Benjamin blivit sjukt sugen på cola. Benjamin i sin tur fick följa med till korridorsköket för Tobias blev sugen på te. Det var inte förrän Benjamin kommit hem tills in lägenhet och hade sin svartvita katt Jocke i knäet som de började planera ordentligt. Det var förövrigt kul att se hur hans lägenhet såg ut. I taket hängde två slingor med stora lampor och han hade många plantor i fönstret. Sedan hade Tobias skådat en lika stor nördhylla som han själv hade. Bara det att Benjamins bestod av Pokémon och Nintendo, och en stor jäkla pyramid head staty. Bara därför visste Tobias att han och Klara skulle komma bra överens om de sågs.
Hur som helst beslöt de att Benjamin skulle åka upp till Umeå torsdag till måndag nästa vecka, det var de dagarna han hade en sammanhängande ledighet. Inte helt optimalt för på lördagen var Tobias ändå tvungen att vara med på spexprepp men det såg inte Benjamin som något problem.
”Shit vad allt gick fort helt plötsligt”, gäspade Tobias och sträckte lite på ryggen.
”Ja, men kul att äntligen få höra din röst, den är behaglig”, sa Benjamin och smittades av Tobias gäspning.
”Jag kan bara säga detsamma”, log Tobias och kliade sig lite i bakhuvudet. ”Men då syns vi nästa helg?”
”Det gör vi, längtar redan att få träffas på riktigt”, skrattade Benjamin. ”Fan din trötthet smittade av sig”
”Bra, sitt inte uppe och spela ikväll då”, sa Tobias med ett retsam ton i rösten.
”Kanske lika bra, men du, ska vi säga god natt? Jag ser ju att du måste sova i alla fall”, Benjamin såg lite snett på honom, innan Jocke reste sig och skymde all sikt med sin päls.
”Jag är bara trash, du får leva med det”, flinade Tobias och drog handen genom sitt hår som aldrig var tämjt.
”Gulligt trash, god natt”, fnissade Benjamin som nu hade fått problem med Jocke som ställt framtassarna på hans axel och börjat buffa honom i ansiktet. ”Men vilken attention whore du är då”
”God natt”, skrattade Tobias och de båda vinkade till varandra.
Skärmen släktes och så hade de pratat på riktigt för första gången. Tobias hjärta rusade, kunde känna det tydligt när han la handen på bröstkorgen. Shit, shit, shit, shit, shit! I ren rastlöshet reste han sig upp från sägnen och gick runt några varv i sitt lilla rum. Tröttheten var som bortblåst och ersatts med en durcellkanin. Han tog fram sin mobil.

Tobias: QPWOEJFRTJRKLEWDJFERJelornjhbfgkpdlejbglekn jkfnjb
Klara: Så bra planer alltså?
Tobias WELRJTGKLWDJRYHFTGDKLJRT
Klara: Gå och lägg dig mupp.

IRL [del 1]

Våren var i luften och solen hade smält bort det mesta av snön, vissa dagar kunde du till och med gå ut i en hoodie. Idag var det inte en sån dag, himmelen var grå och det fina regnet gjorde att fukten trängde in genom kläderna. Tobias drog upp dragkedjan den svarta parkasen och önskade att han tagit de hela jeansen istället för stuprören med revor och hål. Musiken som spelade i hörlurarna tog honom tillbaka till tidigt 2000-tal. Green Day, Linkinpark, Paparoach, 30 seconds to marsh. Då hade han varit sjutton, liten och osäker på världen. Nu sex år senare kunde han påstå att han inte var så osäker längre, eller liten. Men han var sen, sen till den förbannat tråkiga föreläsningen med det perfekta sömnpillret till föreläsare. Tur att han varit smart nog att ta med sig kaffetermosen i alla fall. Bästa scenariot hade varit sopade vägar så han kunnat ta sin longboard eller cykel. Då hade det gått snabbt med tanke på att vägen mot universitetet var en diskret nedförsbacke .
Att ta sig genom HUM-huset var en bedrift i sig under lunchruschen.  Tobias tog av sig ryggsäcken för att det skulle gå smidigare att slingra sig förbi alla människor. Folk stod i en stor grupp vid mikrovågsungrarna i hungrig väntan på sin tur. All lukt av mat gjorde honom dock svinhungrig. Under pausen skulle han nog unna sig en foccacia.
Det kändes rätt illa att ingen reagerade på när han öppnade dörren för att tassa in. Inte ens deras föreläsare slutade prata. Snabbt satte sig Tobias vid närmaste stol. Näst längst bak och du var tvungen att vrida nacken snett för att kunna se power pointen. Han tog fram sitt block och papper i alla för att vara redo att anteckna. Han hade i alla fall bara varit fem minuter sen.
Anteckningarna var få men alla kaffekoppar och katter kluddade i marginalerna blev fler. Det var nog den dåliga sikten tillsammans med föreläsaren som gjorde honom ofokuserad. Medveten att han skulle bli tvungen att läsa bättre i böckerna tog han fram sin mobil för att zona bort med candy crush. Fast notiserna från snapchat intresserade honom mer när skärmen tändes. Han kände hur mungiporna drogs uppåt när  B.Danielsson hade skickat en snapp. Bilden var tagen i rörelse och visade asfalt och en antydan till vitsvarta sneakers, Hann du?
Tobias tog en bild på sina anteckningar. Jodå blev inte så farligt sen, Vart är du påväg?
Snabbt fick han tillbaka en bild. Killen på selfien stod i ett badrum. Svart hår låg åt alla håll under den klassiska vita maxmössan. Öronen stod ut lite så du kunde se att töjningarna i öronen var tejpade. Den blå blicken såg otroligt matt ut och han gjorde tummen upp med höger hand. Det kändes alltid ovanligt att inte se labretpercingen i underläppen eller de ifyllda markerade ögonbrynen. Benjamin såg alltid hundra gånger snällare ut i sina maxkläder. Är pepp på ett tio timmars pass yo!
Tobias återgäldade selfien med en bild på sina hasselnöts ögon och rödlätta fluffiga hår. Du kunde skymta fräknar i pannan. Inte avundsjuk direkt, men lycka till!
Och ännu en gång kände han sig tacksam för att plugga Beteendevetenskap, trots att det inte var världsintressant alla gånger. Utan att få mer snapps så återvände Tobias till candy crush och lät de färgglada godisbitarna ta upp hela hans koncentration.
Under pausen följde han med några kursare för att köpa sin efterlängtade focaccia. I väntan på sina beställningar började de prata om nästa grupparbete och Tobias tittade runt på Instagram för att slippa tänka. Skickade en video på ett nysande lejon till Benjamin. Troligtvis skulle det bli mer skickade memes under dagen.  Mest för att Benjamin skulle få lite kul grejer att titta på under sin paus.
”Hej”
Rösten hade avslöjat vem det var innan handen med de glittrande naglarna som tog hans mobil gjorde det. Där framför honom stod en kurvig tjej som var en personifierad sockervadd. Klara hade karamellfärgat lockigt hår och hennes hjärtformade ansikte bar alltid ett leende och grå ögon som glittrade av entusiasm. Inget blev bättre av hennes mintgröna kjol med hängslen och vita knästrumpor. Leendet smittade av sig.
”Visst är du på att göra storkok ikväll?”, sa Klara och gav tillbaka mobilen.
”Ja såklart, har diskat upp alla mina lunchlådor så jag kan proppa dem med lasange”, sa Tobias och kände själv hur han drömde sig bort och längtade till eftermiddagen, magen klagade och skrek efter mat nu.
”Vad bra, sen kanske vi kan försöka hinna plugga också? Måste påbörja på min hemtenta”, fortsatte Klara och började tvinna hårslingor runt fingrarna, omedvetet strök dem över kinden.
”Blir jättebra, om inte lasangen gör oss så mätta att vi måste spela Super Smash Bros”, sa Tobias och såg menande på sin kompis som kunde inte göra annat än att himla lite med ögonen
”Åhh,fan, fresta mig inte att spöa dig med Dark Link”, sa hon med ett så brett leende att hennes smylie syntes.
”Luigi måste få revansch”, sa Tobias bara och knuffade henne lätt i sidan.
”Kycklingfoccacia!”
Det var hans beställning. Klara gav honom en hastig kram och de skulle mötas upp efter plugget vid biblioteket.  När Klara hade gått så fokuserades hela Tobias existens på focaccian och hur gott det var att sätta tänderna i den.


 Studentkorridorens kök var rymligt. De hade en stor köksö med mycket yta. Vissa veckor var det såklart inte lika välstädat. Denna vecka var det dock Tobias och Ahmads vecka så då slapp du en överfull diskho och mat i vasken. Färsen stektes och béchamelsåsen kokade, det luktade gudomligt. Klara var redo för all tomatsås i världen med den vita blusen uppkavlad och ett julförkläde med polkagrisar hon snott från ett skåp. Du kunde tydligt se hennes sleeve med ninetdotema. En av Tobias favoritttatueringar som Klara hade gjort var en Peach i klassiks pinuppstuk. De lyssnade på deras gemensamma låtlista vars bas och beat fick kroppen att flöda med energi. De båda dansade runt och hackade och rev grönsaker i takt till musiken. En helt vanlig kväll helt enkelt.
De tog sin tid och efter en halvtimme var lasagnen inne i ugnen. Tobias torkade av sig på byxorna och tog fram sin mobil för att ställa tid. Tydligen hade Benjamin rast för han hade fått svar på instagram och hade även fått grejer på snapchat. Det var en bild på en ledsen burgare med halloumi och lite sallad. Tobias skickade en bild på hans och Klaras mästerverk som stod i ungen. Tydligen hade hade han tråkigt också för på någon minut fick han en närbild på Benjamins ansikte. GEE MIG!! Tobias gengäldade med en selfie där han liknande en nöjd katt, dock såg han ut som skräp med sitt hår otämjt med vingar i luggen och en hoodie med söndertuggade snören, ohwell.
”Har Benjamin slutat jobba eller?”, skrattade Klara som nu stod och torkade av bänkarna.
”Ehhh, så tydligt?”, sa Tobias, nästan lite generad.
”Bara då du har mobilen fastklistrad i handen”, fortsatte Klara och tog av sig förklädet. ”Hur länge har ni snackat nu?”
”Öhh, han skrev ju till mig på insta innan jul, så fem månader, isch?”, Tobias stoppade mobilen på bakfickan och beredde sig för att ta fram matlådor och tallrikar
”Kul att ni kommer så bra överens”, fortsatte Klara och satte sig ned på golvet, mitt emot ugnen. ”Han är ju jävligt snygg”
”Vi är faktiskt bara vänner”, fortsatte Tobias och ignorerade de allt varmare kinderna, men ja, Benjamin var snygg.
Tobias hade följt Benjmin ett tag på instagram, det hade varit syndigt att inte följa en kille med världens finaste käkben. Chocken kom  dock när Benjamin några månader senare följde tillbaka efter att Tobias lämnat en fyllekommentar om att han typ såg ut som en emogud. Pinsamt men så var det. Det kändes inte bättre när Benjamin senare lämnade en kommentar på familjens svarta katt, Mymmlan. Så hade det varit ett år. De hade  likeat och kommenterat varandras bilder, det hade varit bra så. Tills instagram uppdaterade med sin chattfunktion. Då hade det gått utför. Benjamin hade  skickat en video på en söt katt och det hade slutat med att de mitt i natten skickat videos med tjutande plastkycklingar, shit. Ingen av dem hade varit pigga dagen efter och Tobias hade pimplat kaffe för att inte somna under tentan.
"När ska ni träffas då?", fortsatte Klara fråga under tiden hon försökte ta en selfie med lasangen.
"Alltså jag har ju plugget och han jobbar hela tiden, har liksom inte blivit av, sen bor han faktiskt i Uppsala", sa Tobias och ignorerade att han började må illa av nervositet på bara tanken att se Benjamin IRL.
"Erkänn att ni båda är mesiga", sa Klara och reste sig upp från golvet och hennes retsamma glimt i ögonen fick Tobias att sucka.
"Vill du ha någon lasange eller ska jag äta allt själv?", sa han och höjde menande sina ögonbryn.
"Fan heller, jag ska ha", sa hon och började skratta.
"Var snäll då?", sa Tobias och tittade ner på sin mobil, det var tio minuter kvar tills lasagnen skulle vara klar.
"Jag är ju alltid snäll", kuttrade Klara och gick fram till Tobias med mobilen höjd. "Var med på en selfie lillmes"

Som väntat förblev böckerna som skulle läsas hopslagna. Super Smash Bros lockade mer. Framförallt när de gjort det så mysigt på golvet bredvid sängen. De hade bullat upp med dricka och kuddar och använde duntäcket som filt för att inte sitta direkt på det grå linoleumgolvet. Fast när stackars Luigi hade förlorat alldeles för många gånger var det dags för Klara att röra sig hemåt. Vilket nog var lika bra så inte tävlingsmänniskan i Tobias skulle få sig en alldeles för stor törn. Studentrummet lämnades i smärre kaos. Tobias tänkte följa med Klara en bit på vägen. Mest för att han hoppades på att friskluften skulle få honom pigg nog att kanske plugga sen. Vädret hade blivit bättre och trots att klockan var nio så var det fortfarande ljust ute. Luften var klar och frisk och himmelen var rosaviolett, shit det hade varit rätt val. Sommaren skulle snart vara här. Gruset knastrade under deras skor och björkarna hade fått tendens till små, små musöron.
”När ska du sluta sura över att jag vann?”, fnissade Klara och stötte till honom lätt med axeln.
”Jag surar inte”, sa Tobias och stötte henne tillbaka.
”Jo, du har varit så himla kort i tonen, du är verkligen en Gryffindor”, suckade hon och himlade med ögonen innan hon tog upp sin knallrosa tändare och ciggpaket.
”Jag är ju en Hufflepuff”, sa Tobias, nästan förolämpad.
”Intala dig själv det”, sa Klara efter att hon tagit sitt första bloss.
”Ska du säga som blev Ravenclaw på Pottermore”, sa Tobias retsamt och plirade mot henne.
”Jag är och förblir en Slytherin, oavsett hur jävla legit ett test är”, sa Klara och slog ut med armarna, rök yrde om henne.
”Pfft”, fnös Tobias och drog in henne i kram när de gått över bron som ledde till bussarna. ”Messa när du kommer hem!”
”Okej, mamma”, sa Klara och himlade med ögonen.
Kramen blev lång men det var bara mysigt. Framförallt när Klara alltid luktade gott av Britney Spears parfym. De vinkade och han tittade efter henne ett litet tag innan hon försvann bakom ett krön. Efter det så började han gå hem, hoppades på att viljan att plugga skulle infinna sig snart.
När han kom hem så tog han istället tag i sitt kaos till rum. Middagstallrikarna låg ovanpå täcket och temuggar stod på nattduksbordet. De hade vinklat Tv:n  i bokhyllan och nu var den farligt nära på att välta ut den gyllenekvicken. Tobias ställde upp den lilla gyllene bollen med vingar så att den stod tillsammans med tidvändaren och marodörkartan  en hylla över istället. Därefter så roffade han åt sig sina hörlurar för att kunna fortsätta lyssna på podden Rollspelsmåndag undertiden han diskade undan. Att lyssna på deras kampanjer var alltid kul och gav idéer. När disken var gjord kanske han åtminstone kunde försöka läsa artiklarna och kapitlen till seminariet till i morgon. Han skulle brygga te och bara köra, skulle ju kännas bra efteråt liksom.
Kvällen slutade ändå som väntat. Snarkande låg Tobias  oavnpå täcket med en bunt hophäftade papper på bröstet  och sov, teet var i princip orört där det stod på nattduksbordet och kallnade.