IRL [del 1]

Våren var i luften och solen hade smält bort det mesta av snön, vissa dagar kunde du till och med gå ut i en hoodie. Idag var det inte en sån dag, himmelen var grå och det fina regnet gjorde att fukten trängde in genom kläderna. Tobias drog upp dragkedjan den svarta parkasen och önskade att han tagit de hela jeansen istället för stuprören med revor och hål. Musiken som spelade i hörlurarna tog honom tillbaka till tidigt 2000-tal. Green Day, Linkinpark, Paparoach, 30 seconds to marsh. Då hade han varit sjutton, liten och osäker på världen. Nu sex år senare kunde han påstå att han inte var så osäker längre, eller liten. Men han var sen, sen till den förbannat tråkiga föreläsningen med det perfekta sömnpillret till föreläsare. Tur att han varit smart nog att ta med sig kaffetermosen i alla fall. Bästa scenariot hade varit sopade vägar så han kunnat ta sin longboard eller cykel. Då hade det gått snabbt med tanke på att vägen mot universitetet var en diskret nedförsbacke .
Att ta sig genom HUM-huset var en bedrift i sig under lunchruschen.  Tobias tog av sig ryggsäcken för att det skulle gå smidigare att slingra sig förbi alla människor. Folk stod i en stor grupp vid mikrovågsungrarna i hungrig väntan på sin tur. All lukt av mat gjorde honom dock svinhungrig. Under pausen skulle han nog unna sig en foccacia.
Det kändes rätt illa att ingen reagerade på när han öppnade dörren för att tassa in. Inte ens deras föreläsare slutade prata. Snabbt satte sig Tobias vid närmaste stol. Näst längst bak och du var tvungen att vrida nacken snett för att kunna se power pointen. Han tog fram sitt block och papper i alla för att vara redo att anteckna. Han hade i alla fall bara varit fem minuter sen.
Anteckningarna var få men alla kaffekoppar och katter kluddade i marginalerna blev fler. Det var nog den dåliga sikten tillsammans med föreläsaren som gjorde honom ofokuserad. Medveten att han skulle bli tvungen att läsa bättre i böckerna tog han fram sin mobil för att zona bort med candy crush. Fast notiserna från snapchat intresserade honom mer när skärmen tändes. Han kände hur mungiporna drogs uppåt när  B.Danielsson hade skickat en snapp. Bilden var tagen i rörelse och visade asfalt och en antydan till vitsvarta sneakers, Hann du?
Tobias tog en bild på sina anteckningar. Jodå blev inte så farligt sen, Vart är du påväg?
Snabbt fick han tillbaka en bild. Killen på selfien stod i ett badrum. Svart hår låg åt alla håll under den klassiska vita maxmössan. Öronen stod ut lite så du kunde se att töjningarna i öronen var tejpade. Den blå blicken såg otroligt matt ut och han gjorde tummen upp med höger hand. Det kändes alltid ovanligt att inte se labretpercingen i underläppen eller de ifyllda markerade ögonbrynen. Benjamin såg alltid hundra gånger snällare ut i sina maxkläder. Är pepp på ett tio timmars pass yo!
Tobias återgäldade selfien med en bild på sina hasselnöts ögon och rödlätta fluffiga hår. Du kunde skymta fräknar i pannan. Inte avundsjuk direkt, men lycka till!
Och ännu en gång kände han sig tacksam för att plugga Beteendevetenskap, trots att det inte var världsintressant alla gånger. Utan att få mer snapps så återvände Tobias till candy crush och lät de färgglada godisbitarna ta upp hela hans koncentration.
Under pausen följde han med några kursare för att köpa sin efterlängtade focaccia. I väntan på sina beställningar började de prata om nästa grupparbete och Tobias tittade runt på Instagram för att slippa tänka. Skickade en video på ett nysande lejon till Benjamin. Troligtvis skulle det bli mer skickade memes under dagen.  Mest för att Benjamin skulle få lite kul grejer att titta på under sin paus.
”Hej”
Rösten hade avslöjat vem det var innan handen med de glittrande naglarna som tog hans mobil gjorde det. Där framför honom stod en kurvig tjej som var en personifierad sockervadd. Klara hade karamellfärgat lockigt hår och hennes hjärtformade ansikte bar alltid ett leende och grå ögon som glittrade av entusiasm. Inget blev bättre av hennes mintgröna kjol med hängslen och vita knästrumpor. Leendet smittade av sig.
”Visst är du på att göra storkok ikväll?”, sa Klara och gav tillbaka mobilen.
”Ja såklart, har diskat upp alla mina lunchlådor så jag kan proppa dem med lasange”, sa Tobias och kände själv hur han drömde sig bort och längtade till eftermiddagen, magen klagade och skrek efter mat nu.
”Vad bra, sen kanske vi kan försöka hinna plugga också? Måste påbörja på min hemtenta”, fortsatte Klara och började tvinna hårslingor runt fingrarna, omedvetet strök dem över kinden.
”Blir jättebra, om inte lasangen gör oss så mätta att vi måste spela Super Smash Bros”, sa Tobias och såg menande på sin kompis som kunde inte göra annat än att himla lite med ögonen
”Åhh,fan, fresta mig inte att spöa dig med Dark Link”, sa hon med ett så brett leende att hennes smylie syntes.
”Luigi måste få revansch”, sa Tobias bara och knuffade henne lätt i sidan.
”Kycklingfoccacia!”
Det var hans beställning. Klara gav honom en hastig kram och de skulle mötas upp efter plugget vid biblioteket.  När Klara hade gått så fokuserades hela Tobias existens på focaccian och hur gott det var att sätta tänderna i den.


 Studentkorridorens kök var rymligt. De hade en stor köksö med mycket yta. Vissa veckor var det såklart inte lika välstädat. Denna vecka var det dock Tobias och Ahmads vecka så då slapp du en överfull diskho och mat i vasken. Färsen stektes och béchamelsåsen kokade, det luktade gudomligt. Klara var redo för all tomatsås i världen med den vita blusen uppkavlad och ett julförkläde med polkagrisar hon snott från ett skåp. Du kunde tydligt se hennes sleeve med ninetdotema. En av Tobias favoritttatueringar som Klara hade gjort var en Peach i klassiks pinuppstuk. De lyssnade på deras gemensamma låtlista vars bas och beat fick kroppen att flöda med energi. De båda dansade runt och hackade och rev grönsaker i takt till musiken. En helt vanlig kväll helt enkelt.
De tog sin tid och efter en halvtimme var lasagnen inne i ugnen. Tobias torkade av sig på byxorna och tog fram sin mobil för att ställa tid. Tydligen hade Benjamin rast för han hade fått svar på instagram och hade även fått grejer på snapchat. Det var en bild på en ledsen burgare med halloumi och lite sallad. Tobias skickade en bild på hans och Klaras mästerverk som stod i ungen. Tydligen hade hade han tråkigt också för på någon minut fick han en närbild på Benjamins ansikte. GEE MIG!! Tobias gengäldade med en selfie där han liknande en nöjd katt, dock såg han ut som skräp med sitt hår otämjt med vingar i luggen och en hoodie med söndertuggade snören, ohwell.
”Har Benjamin slutat jobba eller?”, skrattade Klara som nu stod och torkade av bänkarna.
”Ehhh, så tydligt?”, sa Tobias, nästan lite generad.
”Bara då du har mobilen fastklistrad i handen”, fortsatte Klara och tog av sig förklädet. ”Hur länge har ni snackat nu?”
”Öhh, han skrev ju till mig på insta innan jul, så fem månader, isch?”, Tobias stoppade mobilen på bakfickan och beredde sig för att ta fram matlådor och tallrikar
”Kul att ni kommer så bra överens”, fortsatte Klara och satte sig ned på golvet, mitt emot ugnen. ”Han är ju jävligt snygg”
”Vi är faktiskt bara vänner”, fortsatte Tobias och ignorerade de allt varmare kinderna, men ja, Benjamin var snygg.
Tobias hade följt Benjmin ett tag på instagram, det hade varit syndigt att inte följa en kille med världens finaste käkben. Chocken kom  dock när Benjamin några månader senare följde tillbaka efter att Tobias lämnat en fyllekommentar om att han typ såg ut som en emogud. Pinsamt men så var det. Det kändes inte bättre när Benjamin senare lämnade en kommentar på familjens svarta katt, Mymmlan. Så hade det varit ett år. De hade  likeat och kommenterat varandras bilder, det hade varit bra så. Tills instagram uppdaterade med sin chattfunktion. Då hade det gått utför. Benjamin hade  skickat en video på en söt katt och det hade slutat med att de mitt i natten skickat videos med tjutande plastkycklingar, shit. Ingen av dem hade varit pigga dagen efter och Tobias hade pimplat kaffe för att inte somna under tentan.
"När ska ni träffas då?", fortsatte Klara fråga under tiden hon försökte ta en selfie med lasangen.
"Alltså jag har ju plugget och han jobbar hela tiden, har liksom inte blivit av, sen bor han faktiskt i Uppsala", sa Tobias och ignorerade att han började må illa av nervositet på bara tanken att se Benjamin IRL.
"Erkänn att ni båda är mesiga", sa Klara och reste sig upp från golvet och hennes retsamma glimt i ögonen fick Tobias att sucka.
"Vill du ha någon lasange eller ska jag äta allt själv?", sa han och höjde menande sina ögonbryn.
"Fan heller, jag ska ha", sa hon och började skratta.
"Var snäll då?", sa Tobias och tittade ner på sin mobil, det var tio minuter kvar tills lasagnen skulle vara klar.
"Jag är ju alltid snäll", kuttrade Klara och gick fram till Tobias med mobilen höjd. "Var med på en selfie lillmes"

Som väntat förblev böckerna som skulle läsas hopslagna. Super Smash Bros lockade mer. Framförallt när de gjort det så mysigt på golvet bredvid sängen. De hade bullat upp med dricka och kuddar och använde duntäcket som filt för att inte sitta direkt på det grå linoleumgolvet. Fast när stackars Luigi hade förlorat alldeles för många gånger var det dags för Klara att röra sig hemåt. Vilket nog var lika bra så inte tävlingsmänniskan i Tobias skulle få sig en alldeles för stor törn. Studentrummet lämnades i smärre kaos. Tobias tänkte följa med Klara en bit på vägen. Mest för att han hoppades på att friskluften skulle få honom pigg nog att kanske plugga sen. Vädret hade blivit bättre och trots att klockan var nio så var det fortfarande ljust ute. Luften var klar och frisk och himmelen var rosaviolett, shit det hade varit rätt val. Sommaren skulle snart vara här. Gruset knastrade under deras skor och björkarna hade fått tendens till små, små musöron.
”När ska du sluta sura över att jag vann?”, fnissade Klara och stötte till honom lätt med axeln.
”Jag surar inte”, sa Tobias och stötte henne tillbaka.
”Jo, du har varit så himla kort i tonen, du är verkligen en Gryffindor”, suckade hon och himlade med ögonen innan hon tog upp sin knallrosa tändare och ciggpaket.
”Jag är ju en Hufflepuff”, sa Tobias, nästan förolämpad.
”Intala dig själv det”, sa Klara efter att hon tagit sitt första bloss.
”Ska du säga som blev Ravenclaw på Pottermore”, sa Tobias retsamt och plirade mot henne.
”Jag är och förblir en Slytherin, oavsett hur jävla legit ett test är”, sa Klara och slog ut med armarna, rök yrde om henne.
”Pfft”, fnös Tobias och drog in henne i kram när de gått över bron som ledde till bussarna. ”Messa när du kommer hem!”
”Okej, mamma”, sa Klara och himlade med ögonen.
Kramen blev lång men det var bara mysigt. Framförallt när Klara alltid luktade gott av Britney Spears parfym. De vinkade och han tittade efter henne ett litet tag innan hon försvann bakom ett krön. Efter det så började han gå hem, hoppades på att viljan att plugga skulle infinna sig snart.
När han kom hem så tog han istället tag i sitt kaos till rum. Middagstallrikarna låg ovanpå täcket och temuggar stod på nattduksbordet. De hade vinklat Tv:n  i bokhyllan och nu var den farligt nära på att välta ut den gyllenekvicken. Tobias ställde upp den lilla gyllene bollen med vingar så att den stod tillsammans med tidvändaren och marodörkartan  en hylla över istället. Därefter så roffade han åt sig sina hörlurar för att kunna fortsätta lyssna på podden Rollspelsmåndag undertiden han diskade undan. Att lyssna på deras kampanjer var alltid kul och gav idéer. När disken var gjord kanske han åtminstone kunde försöka läsa artiklarna och kapitlen till seminariet till i morgon. Han skulle brygga te och bara köra, skulle ju kännas bra efteråt liksom.
Kvällen slutade ändå som väntat. Snarkande låg Tobias  oavnpå täcket med en bunt hophäftade papper på bröstet  och sov, teet var i princip orört där det stod på nattduksbordet och kallnade.