IRL [Del 4]

Han hade hoppats på att helgen strapatser kunnat hjälpa honom få ny energi till att plugga till salstentan och faktiskt försöka fatta något. Fast Benjamin var roligare att snacka med.  Dessutom var Tobias expert på att trycka undan sin stress. Om Klara tyckt att han haft mobilen ihopväxt med handflatan förut så var det inget i jämförelse med nu. Deras pluggande på Måndagen blev otroligt bristfärdigt när de hade mycket att snacka om. De satt i bibliotekets sköna breda stolar i learning space och de pratade mest om helgen. Tobias hade fått en redogörelse vad som hänt mellan henne och Daniel.
”Fick gå hem barfota i mina skor, det blev jättekallt”, suckade hon och la benen i kors. ”Var jag svinig som bara stack?”
Tobias ryckte på axlarna. ”Jag vet inte, alltså…”
”Ta ut snörena ur munnen”
”Daniel vet hur du fungerar, tror du kan vara lugn”
”Jaa, han verkade chill på snapp i alla fall”, sa hon såg ut genom fönstret, det var soligt, hade varit skönt att ta en promenad.
”Vad är er status egentligen?”, frågade Tobias och slängde upp benen på armstödet och slog ihop sin dator.
”Jag vet inte, tycker vi har det bra som vi har det liksom?”, sa Klara och suckade. ”Skulle aldrig orka bo ihop med en man alltså”
Det fick Tobias att skratta och snart nog hakade Klara på. Tills det vibrerade till i bakfickan och mobilen visade att Benjamin skickat ett meddelande. Sucken från hans kompis låtsades han inte om.
Tobias existens var för tillfället  Benjamin, Benjamin, Benjamin. Diskussionerna om vad de skulle hitta på när han väl kom var många. Och de hade nu ett rätt pressat schema på vad de ville passa på att göra nu när de väl skulle ses.
 Nu ville Tobias bara att tentan skulle vara över och Torsdagen skulle komma. Det var länge sedan han varit så kluven till en vecka alltså….
Men den flöt på läskigt snabbt. Trots att Tobias inte kände sig tillräckligt förberedd skrev han tenta, lyckades krafsa ned svar på allt de frågade om, så uppenbarligen hade lite fastnat ändå. Fastän han myttade för kung och fosterland vissa gånger. Så när han gick ut från ÖP var det som en fri man. Nu kunde han fullt ut få längta till morgondagen samtidigt som han var så nervös att han nästan mådde illa.
Benjamin: Shit varför är det svårt att packa?
Tobias: För att du har för många outfits? :>
Benjamin: Rättelse, jag köper skräp på HM -_-’’

Fnissandes mosade Tobias in mer pringels i munnen. Avsnittet av West World var stoppat och varit så i snart en halvtimme. Den serien behövde alldeles för mycket koncentration, att trycka mobilen upp i ansiktet var trettionde  sekund gick inte. Tentan var ändå ordentligt firad med pizza och fanta så Tobias var jättenöjd. Klockan började bli mycket dock. Om mindre än ett dygn skulle Tobias komma…

Tobias: Alltså kan inte fatta att du kommer i morgon
Benjamin: I know right? Fan är nervös alltså…
Tobias: Jag med, samtidigt som det ska bli jättekul!
Benjamin; Absolut! Spelar verkligen på mina nerver…
Tobias: Ahh, men nu ska jag försöka sova, god natt.
Benjamin: God natt, ses i morgon :3
Dock när Tobias väl skulle sova låg han och vred sig i sängen och vaknade otaliga gånger. Drömmarna var många men luddiga och kaosiga. När han kom till insikt att han stirrade mer på digitalklockan på telefonen än försökte sova gav han upp. Kroppen ville inte egentligen röra sig men han tvingade den att ställa sig upp. Igårkväll hade det inte ens bekommit honom att han att städa men nu när han såg sig om i rummet kände han att det var något han borde ha gjort. Så mitt i natten stod han där med mopp och sopkvast och försökte sitt bästa att städa så tyst som möjligt.  Sängen bäddades ren, gästtäcket vädrades, toaletten glänste och damråttorna under sängen bad sina sista böner.  Inte förrän  hans studentrum luktade gulsåpa och inget dammkorn syntes var han nöjd med resultatet. Tröjan klibbade mot kroppen av svett och Tobias torkade sig i pannan, en dusch skulle nog vara på sin plats. Klockan visade att Benjamins tåg anlände på två timmar, så han hade gott om tid. Om turen låg på hans sida  kunde dessutom se till att få i sig något att äta.
Nervositetens odjur tog tag i honom hårt, och vred om magen när han med fuktigt hår och en handduk kring höfterna stirrade in i garderoben. Vad skulle han ta på sig? Hans garderob bestod mest av urtvättade t-shirts och bleka trasiga jeans. Allt slutade med att han tog sin svartvita basebolltröja och ett par pumabyxor med gröna revärer, för att göra det lite roligare tog han också på sig en mörkgrön tunn väst med huva. Tja, det var bättre än att gå naken i alla fall. Han gav sig själv en titt i spegeln och försökte fixa sitt ostyriga hår, men det la sig i en klassik simbalugg och ville envisas att ligga så. Äsch, han fick känna sig besegrad. Kunde ju inte direkt ringa Tanja. En annan sak han funderade över var om fräknarna förökat sig? Kändes som det i alla fall. Sakta strök han fingrarna över ena kinden. Varför blev han sjukt medveten om bristerna i sitt utseende just precis nu? Han kunde inte heller sluta stirra på en sårskorpa på ena käken, vad hade hans en gjort där? Nåväl, skit samma. Dock hade han stått alldeles för länge och velat om kläder  och bilvit för nervös så att äta var bara att glömma. Istället snörade han på sig sina converse och slängde på sig sin svarta parkas. 45 minuter kvar...
Tobias vajade lite av och ann på stället med hjärtat bultande i bröstet. Gång på gång såg han på klockan. Tre minuter kvar tills han skulle träffa Benjamin, det kändes fortfarande overkligt. Efter alla de månader de snackat och äntligen skulle de ses öga mot öga. Tobias tog ur sina hörlurar och stoppade de på fickan. Började trumma med fingrarna mot låret, shit nu fick han skärpa sig. Han hade såklart fantiserat över hur det skulle vara att träffas. Se varandra i ögonen, inte behöva telefonen för att kommunicera med varandra.
Sjs tåg körde in på spår två. Gnisslet var öronbedövande när det bromsade in. Tobias tog fram sin mobil och keysmachade febrilt Klara, det om något beskrevs han mood just nu. Dörrarna öppnades och Tobias började febrilt söka efter Benjamins gestalt bland alla andra resenärer. Hjärtat slog en volt och ögongen vidgades. Där var Benjamin.. med sitt svarta ruffsiga hår och haremsbyxor, solglasögonen åkte upp i håret när han började söka omkring med blicken. De mörka ringarna under ögonenvitnade om  en lika god natt sömn som Benjamin haft. Dock klädde det honom på ett annat vis, Tobias såg ut som en lodis medan Benjamin såg ut som en sliten rocker.  De fick ögonkontakt, Benjamin log och vinkade och Tobias gjorde detsamma.. De mötte upp varandra, Benjamin släppte ned trunken på marken och slog ut med armarna. Tobias var inte sen med att besvara kramen.  Tanken på att Benjamin var kortare i verkligheten än på alla bilderslog honom, de var typ lika långa.  Och vad gott han luktade.
”Hej”
”Tja”, sa han glatt, det var alltid så sjukt annorlunda att höra en person i verkligheten.
”Gick tågresan bra?”, Tobias kliade sig lätt på överarmen och tog in synen av Benjamin ännu en gång.
”Ett barn satt och sparkade på mitt säte, men jo, det gick okej” Benjamin kliade sig i nacken och tog på sig solglasögonen igen.
”Shit, vad drygt”, Tobias rätade till sina kläder.
”Skoja inte, är så sjukt trött och ska bli skönt att slippa kånka på den här längre”
De åkte upp för rulltrapporna och redan då hade nervositeten lättat på sina klor. Benjamin berättade om resten av resan och hur äckligt det hade doftat på tågtoaletten. Trots att de nyss träffats på riktigt så kändes det verkligen som att känt varandra i evigheter. Tanken var först att ta bussen men Benjamin insisterade på att gå eftersom han ville röra på benen. Vilket Tobias inte hade något emot, att röra på sig var skönt indeed. Båda kanske skulle bli lite piggare av det
”Hur gick det med städningen i morse då, mupp?”
”Allt är skinande rent åt din ära, kan inte garantera att resten av korridoren är det”
”Äsch då, är inte kräsen direkt”
”Det säger du nu ja, tills du vaknar i morgon och köket är kaos”, sa Tobias och slog ut med armana, råkade nudda Benjamins hand och drog snabbt undan den.
Dörrarna sköts upp och den svala morgonbrisen slog emot dem. Bejamin såg ut att njuta i fulla drag med ett leende på läpparna. Därefter pekade han på träden som satts längst vägen från Östrastation. Det var små med vinröda knoppar och hintade om att det skulle slå ut små rosa blommor.
”Är inte det där Sakura?”, sa Bejanmin glatt.
”Jo, det är det väl, känns lite anime”, sa Tobias och roades åt Benjamins uppspelthet över små blommor.
”Fett anime”, förkunnade Banjmin.
”Weeb”, fnissade Tobias och himlade med ögonen.
Under vägen hem råkade tydligen Tobias snacka hela tiden. Mest om kuriosa om Umeå och berättade om allt han kunde komma på. Om den stora branden som öde lagt nästan hela  Umeå stad, där av namnet  björkanas stad när de senare planterat björkar kring vägar och hus för att kunna undvika en sådan stor brand igen. De tog en avstickare så Tobias kunde visa universitetet lite snabbt. Det slog honom att han kanske tråkade ut sin gäst mer än roade. Fast Bejanmin verkade genuint intresserad när han kom med följdfrågor så Tobias beslöt sig för att ignorera sina tankar.
Väl i studentrummet slängde sig Benjmain direkt på sängen och knäppte händerna bakom huvudet. Tobias i sin tur satte sig på sin skrivbordsstol i skräddarställning och begrundade sin vän. Det sög till i magen hur snygg han var. Den slappa svarta tanktoppen lämnade ingenting åt fantasin. Sen uppfattade han en tatuering som han inte märkt tidigare. En drake på insidan armen som liknade Haku från spiritete away…
”Vad tänker du på?”. frågade Benjamin som öppnat ena ögat och studerade honom.
Tobias ruskade på huvudet för att  sortera sina ostrukturerade tankar. ”Att jag är för trött för att orka ta fram madrassen”
Med de orden sagda makade Benjamin på sig längre in mot väggen och klappade  bredvid sig.  Tobias blinkade långsamt på platsen och såg sedan upp på Benjamin som såg frågande på honom.
”Det finns plats, och det är din säng”, sa han i en gäspning.
Tröttheten vann över odjurets som rörde sig runt i kroppen och vrålade. Med ryggen mot Benjamin så kurade han ihop sig så långt ut på sängkanten han kunde utan att falla ned på golvet och slöt ögonen. Försökte matcha sina egna andetag med Benjamins som var lugna och djupa. Tydligen lyckades det för nervositeten la sig och han kropp slappande av. Han hade sovit med Klara i samma säng, men det var en helt annan grej. Då hade han inte varit så sjukt medveten om sina egna rörelser och andetag, sin sängkamrats rörelser. Hur sängen sviktade när Benjamin la sig på sidan.
”Ska vi ställa något larm?”, frågade Benjamin i ett mumlande, han låg så nära att hans andedräkt kittlade i nacken och Tobias röst smått.
”Pallar inte, vi vaknar när vi vaknar”
”Låter bra…”

 De första timmarna Benjamin spenderade i Umeå var i Tobias säng och sov. Det tog lång tid för Tobias att slappana av så pass för att kunna somna helt. Hela hans kropp hade varit på helspänn, likt en rädd hare beredd att fly. Men tillslut hade han tydligen lyckats. För det var inte förrän senare på eftermiddagen Tobias slog upp ögonen och insåg att han rört sig så pass att hans näsa nästan snuddade Benjamins bröstkorg. Snabbt satte han sig upp och och ett skratt hördes från Benjamin. Shit var han vaken? Tobias drog sina händer över ansiktet och genom håret.
”Shit har du varit vaken länge?”, frågade han och såg på Benjamin som tydligen gjort sig väldigt bekväm och kollade på sin mobil med ena handen knäppt bakom huvudet.
”Haha nä, men du såg ut att sova så skönt så ville inte väcka dig”, sa Benjamin och la sin mobil på bröstkorgen och sträckte på sig med pipande ljud..
”Ska vi äta något? Jag är svinhungrig”, fortsatte Tobias och ryckte lite på axlarna.
”Absolut, låter asnajs”
Veckohandligen bjöd på wookgrönsaker och nudlar. Kanske inte det mest spännande men det fick duga. Det brukade bli lite lyxigare om du stekte ihop nudlarna och wooken tillsammans med lite soya och thai chilisås. Så det var vad Tobias gjorde, undertiden han också instruerade Bejamin vart allt proslin befann sig eftersom han blivit satt på dukningstjänst.
”Kan du ta fram underlägg också?”, frågade Tobias när allting var klart. ”Benjamin?”
Killen hade gjort sig hemmastadd med benen uträckta över de två stolarna på ena långsidan av bordet och lutade ena armbågen mot bordskivan. Helt försjunken i sin mobil med ett brett leende. Han såg ungefär ut som Tobias känt sig den gången Benjamin gett honom komplimangen för sitt utseende.
”Benjamin?”
”Shit sorry”, Benjamin skyndade sig att svara något och kom snabbt på föttter. ”Kompisen som bor hos  Jocke hade skickat en massa snaps”
”Åh, men vad snällt att han en inneboende kattvakt”, sa Tobias och började portionera ut mat på tallrikarna.
”Ja, Simon är skitschysst”, log Benjamin och kom lagomt med underlägg då Tobias ville ställa undan stekpannan.
”Alltså, fy fan vad gott Tobias, jag menar det”, började Benjamin så fort han svalt första tuggan.
”Tack”, och ja Tobias kom till insikt att det aldrig varit så gott med nudlar och wookgrönsaker som nu.
Lunchen fortsatte länge för de fastande i en mängd olika samtalsämnen. Återigen slogs Tobias av hur lätt Benjamin var att ha att göra med. Ju längre de umgicks desto lugnare blev odjuret i kroppen, den hade lagt sig i någon grotta för att sova. Istället så pratade Tobias på vitt och brett om medelstidsveckan och hur det fungerade när han och hans kompisar gjorde egna kampanjer till D&D. Benjamin i sin tur snackade om muppar på jobbet som var helt värdelösa om du inte sa åt dem vad de skulle göra stup i kvarten, som om de inte hade en egen hjärma. Det var nog just blandningen av Benjamns bitterhet men också snällhet som fänglsade Tobias. Kombinationen funkade så bra, fick han själv att komma ut från sitt skal. De satt så länge att de flesta korridorsgrannarna hann hälsa på deras tillfälliga inneboende. Tobias favoritgranne Hassan satte sig till och med och pratade en stund.  Sen kom han. Tobias var nästan lycklig när hans muppgranne kom för att koka pasta och steka köttbullar. Egentligen var det väl inget fel på den personen, han såg lika musgrå och tråkig ut som Tobias själv där då han bar en champion t-shirt och pumashorts. Men bara sättet han glodde på dem under resterande tiden de satt och snackade och hur han drällde vatten och sprätte stekfett utan att torka upp det. Kände han inte själv att han kanske borde städa efter sig? Fem minuter stod Tobias ut, sen gick de till rummet och Benjamin såg road ut hela vägen.
De hade haft planer att gå på bio eller något på kvällen. Men det slutande ändå med att de dragit fram madrassen under Tobias säng och spelade TV-spel och drack cola istället. Båda var så trötta att något annat var en kraftansträngning som bara Hulken skulle orka. De hann gå igenom och testa typ hälften av Tobias TV-spelssamling innan de insåg att de borde gå och sova. Båda satt och gäspade och det gick sämre och sämre i Mariocart. Luigi hade fått åka över kanten eller drunknat för många gånger, så pass att Tobias nästan kände sig skamsen.
Undertiden Benjamin gjorde sig i ordning på toaletten tog Tobias fram täckte och kudde som legat i garderoben och väntat. Bäddade i ordning med nya lakan. När det tog lite längre tid än väntat på toan passade han på att ta på sig sin sov t-shirt. En ganska tacky sak med en varg på, eller det hade varit en varg förut innan trycket till hälften nötssbort.Badrumsdörren öppnades och ut kom Benjamin med tandborsten i ena mungipan.
”Vad snällt”, fick han fram med tandborsten i mungipan.
”Se det som service på Tobiashotell, jag förväntar mig dricks”, Tobias ryckte på axlarna. ”Ehh du har tandkräm på hakan”
”Åhh, shit, borde spotta!”
När de väl lagt sig till rätta så började Tobias hjärna gå på högvarv igen. Det kändes som en dröm, fast det inte var det. Han kikade ned på Benjamin som låg på mage och knappade runt på sin mobil, verkade svara på ett ganska långt meddelande till någon. Det var så konstigt, i morse hade Benjamin varit i Uppsala, alla andra dagar hade han varit i Uppsala. Men nu var han här i Umeå och skulle sova på Tobias golv. Livet var så konstigt.
”Benjamin…”
”Ah?”
”God natt”
”Natt, Tobias”