IRL [Del 7]

Solen  väckte Tobias på Söndagen. I ett litet pip sträckte han på sig. Det tog ett tag för honom och fatta vad som kändes annorlunda.. I kroppen, i sinnet… ALLT. Ett leende lekte på hans läppar då han slog upp ögonen och såg Benjamins svarta ruffisga hår bredvid sig. Shit, de hade verkligen gjort det igår…
”God morgon”
”Morrn”
Egentligen visste inte Tobias vad han väntat sig när de båda vaknat till. Men att direkt sträcka sig efter sin mobil var inte en av dem. Tobias svalde ljudligt när Benjamin började browsa runt på sin snapstory. Jaha? Osäkerheten började krypa runt under skinnet och han bet sig i insidan av läppen. I brist på annat att göra sträckte han sig  över Benjamin efter sin egen mobil. Hoppas Klara kände sig bra idag…
”Shit är så trött”, gäspade Benjamin och sträckte på ryggen i ett pipande.
”Mmm, jag med”, mumlade Tobias.
”Du, är det okej att jag åker hem idag istället?”
Hjärtat slutade att slå och ett tag glömde Tobias hur lungorna funkade. ”Ehh… okej,ja, sure?”
”Alltså jag vill inte men jag måste hem till Jocke, Simon hade en grej, kom hit,”, Benjamin röst var så len och han drog in honom tätare till sig. ”Jag kommer ju upp på spexpremiären”
Okej, det kändes bättre. Doften av Benjamin skulle kunna bli en drog så Tobias tog några extra djupa andetag. Han fick tvinga sig att vara mer chill, så det blev ett okej även om det kändes trist att Benjamin åkte tidigare. Efter det samtalet slängde Benjamin av sig täcket för att gå på toa. Konfunderat kliade han sig i huvudet lyckades dra loss hår på köpet  som slingrade sig kring fingrarna. Varför kändes det här konstigt? Snopet satte sig Tobias upp i sängen och sträckte sig efter sin pyjamaströja, kaffe var på sin plats åtminstone.
Frukosten, eller snarare brunchen skulle bli på trekronor med Klara och Daniel. Allting gick dock otroligt långsamt fram tills bussen skulle gå. För varje klädesplagg Benjamin packade ned i sin trunk kramades insidan i Tobias ihop. Han kände sig lite som en pantburk i en pantmaskin. Varför sa han inte bara som det var? Det kändes piss att Benjamin skulle åka så snart. Nu när de faktiskt umgåtts IRL. Om Benjamin kände samma sak så visade han det inte. Att packa ned grejer och vira ihop plattången verkade inte bekomma honom alls. Glad i hågen pratade han om en massa annat och grejer de kunde göra i Uppsala. I och för sig, det kändes lite bättre.
Ännu bättre blev det när de mötte upp Klara och Daniel på pizzeran. De hade kommit före och genom fönstret kunde han skymta dem sitta kind mot kind, stirrande på något på Klaras mobil. Tydligen var det otroligt kul för Daniel vek sig dubbel över bordet och fnissandes strök Klara honom över ryggen. Dörrklockan plingade när Tobias och Benjamin kom in och genast satte sig de rakare upp. Tobias log smått när Daniel torkade bort en tår från ögonvrån.
”Vad är så kul?”, frågade Benjamin hängde sin jacka på ryggstödet.
”En ful kille på insta, hon har skickat till dig Tobias”, harklade sig Daniel.
”Åhh”, Tobias klappade på sina fickor men förgäves ”Råkade visst glömma mobilen hemma”
”Du får titta sen”, sa Klara och ryckte på axlarna. ”Trött?”
”Mmmm”, Tobias tog plats bredvid Benjamin som log medlidsamt mot honom och strök honom över nacken, en rysning gick genom hela kroppen. ”Hoppas det blir bättre med pizza”
Det blev det. Tillsammans med mat och gott sällskap blev det bättre. De skrattade lika mycket som igår. Länge diskuterade Klara och Benjamin om detta var en av de godaste pizzorna de ätit eller inte. Tänk om det alltid kunde vara såhär? Om Benjamin faktiskt kunde flytta upp? Han gick ju så himla bra ihop med hans kompisar. Det hade varit perfekt. Var det något han kunde fråga? Senare såklart. Egentligen hoppades väl Tobias mest på att Benjamin skulle föreslå det själv tids nog. Nej, det var farligt att måla upp sådana bilder egentligen. Shit nu fick Tobias verkligen lugna sig, några kyssar och ett ligg så blev han alldeles till sig.
Fast nog kändes det tungt då pizzorna var uppätna. Då Benjamin gav både Klara och Daniel varsin stor kram. Bedyrade om att de skulle ses igen. Allt det snacket gjorde det lättare. Ändå släpade han fötterna efter sig när de började gå mot tågstationen. Han hade försökt  trycka in odjuret i sin grotta så länge att han inte riktigt orkade längre, den stack ut sin fula nos.
Väl på perrongen så utbytte de världens längsta kram. Tobias drog in Benjamins dofter en sista gång. Odjuret kröp in igen när Benjamin la en betryggande hand och strök honom över bakhuvudet. Vilket resulterade till att Tobias borrade in ansiktet hårdare i Benjamins hals.
”Är så glad att vi äntligen träffats på riktigt, du är så jävla chill”, mumlade Benjamin in i hans öra. ”Du får ta hand om dig!”
”Detsamma”
Den monotona kvinnorösten ropade ut att tåget strax skulle inkomma. Folk runt om dem ställde sig närmare perrongens kant. Dörren till stationen åkte upp och ljudet av rullväskor trummade mot betongen. Det blå tåget skymtades nu på rälsen och det var Benjamin som släppte taget först. Tobias som inte ville säga hej då riktigt än tog en handfull av Benjamins skinnjacka, försökte placera en kyss på  hans läppar. I sista stund vek Benjamin undan och pussade honom snabbt på kinden istället.
”Vi ses”
Benjamin rufsade honom i håret innan han greppade sin väska och steg på tåget. En cocktail av besvikelse, sorg och pirr blandades om i Tobias kropp. Han följde Benjamin med blicken tills han satte sig ned. Insåg att han bet sig så hårt i läppen att det nästan blev hål. Hur kunde det kännas så bra, och så fel på en och samma gång? Osäkerheten kom krympande och Tobias fick lov att skaka av sig känslan att det det var jobbigt. Han skulle inte känna så då de faktiskt hade haft en superfin helg. Tåget gnisslade mor rälsen och åkte iväg. Tobias tvingade sig själv att fokusera på allting bra istället för alla tvivel. Nu fick han verkligen lov att chilla.
Studentrummet kändes tomt när han såg sig om. Trött och fundersam krascahde han på sängen och tog upp sin mobil. Började sporadiskt prata med Klara och kolla ikapp alla olika videos från diverse youtubers han följde. När han råkade rulla över på sidan insåg han hur mycket lukt en av hans kuddar absorberat av Benjamins hårsprej och champoo. Som det lilla creep han var drog han den till sig och fortsatte kolla på videos. Övergick sedan sakta till Instagram. Det verkade som att Benjamin lagt upp bilder från i helgen. En biter smak samlades i munnen när han kollat igenom hans lilla collage, han hade inte blivit taggad i något. Benjamin hade bara lagt upp hipsterbilder. Från krogen på deras drinkar. Solnedgången vid svingen. Sakuraträden vid östra station.

Umeå delivered  an amazing weekend,  awesome memories and the ppl was 10/10. See ya later folks I’ll be back! <3

Jahapp, vad var det här? Nä nu fick han sluta vara bitter. Herregud vad var han för crybaby. Det spelade ingen roll. Han hade ju inte heller lagt upp bilder. Skulle han göra det? Den tanken hade varit lockande förut, men inte nu längre. Kanske var det för desperat bevis på uppmärksamhet? Eller? Hjärtat började slå lite fortare och andningen blev ytligare. Nej, detta var inte bra. Utan att fundera på det så beslöt han sig för att gå till Klara. Sådana här gånger behövde han vara med folk. Ibland var det tungt att vara med sina egan tankar. Framförallt om en spiral av negativ energi ville snöra åt honom.
Klara var tack och lov hemma och utan Daniel. Lättat tog han plats hörnet i hennes soffa så han kunde sträcka ut benen på divanen. Hon bidrog med chips och dricka. Glasen var till hälften fyllda med isbitar så colan bubblade rejält när hon hällde upp. Själv satt Benjmin och försökte komma på vad de kunde se på Netflix. Slutade med att de startade BBC’s Merlin. Lagom töntigfantasy som hade rolig handling med budgeteffekter du kunde skratta åt.  Precis vad han behövde, något hjärndött, tillsammans med sin bästa vän.
”Så, hur ser det ut på Benjaminfronten?”, frågade Klara försiktigt, då de suttit tysta genom ett avsnitt.
”Hur ser det ut på Danielfronten?”, sa Tobias och proppade munnen full med chips.
”Ska du vara sånn nu?”, fnös Klara och Tobias hann precis fånga en pastellrosa fluffig kanin som kom flygande mot honom. ”Visst säg inte då”
”Förlåt, bara så förvirrad av honom?”, suckade Tobias, försiktigt petade han undan fluffet från gosedjurets ögon,ett par svarta knappögon kikade fram. ”Ena sekunden är det som att jag är hela hans värld, andra gånger så ja… är jag enbart hans vän, jag vet inte”
”Förstår att det blir konstigt när ni inte bestämt något, ni kanske borde prata och reda ut vart eran relation står?”, sa Klara med ett höjt ögonbryn. ”Han är snäll, supersnäll, men lite väl uppe i sig själv?”
”Kanske…”, Tobias ryckte taffat på sina axlar, nu ville han tänka på något annat. ”Men seriöst, du och Daniel?”
”Ja, vi har det bra”, log Klara och hennes ansikte började matcha den rosa kaninen. ”Vi pratade i morse, och bestämt att se vart det leder? Ta det långsam typ, ärligt så känner vi inte varandra så bra, framförallt måste han fatta hur jag vill ha en relation, inga äckliga heteroparfällor här inte”
Tobias nickade. ”Låter sunt”
Kvällen började lida mot sitt slut och Klara hade gjort honom på bättre humör. Att komma hem kändes inte lika tungt. Tobias tände sin mysbelysning över sängen och kokade en kopp vanilj och karamell. Lika bra att kanske gå igenom lite repliker innan han skulle sova också, shit en vecka kvar till sagovecka… Vad mycket som rörde sig runt nu. Så mycket spretiga tankar. Allting kändes om en röra i huvudet, korvstoppning av intryck och känslor.  När han läst samma scen för tionde gången utan att komma längre gav han upp.  Han bytte ut de tjocka manuset mot mobilen och började gå igenom snapchat. Benjamin hade lagt upp en video till sin story. Redan när han såg första framen sög det till i magen. Det var en video på Jocke som strök sig kring benen på Simon som hade mjukisbyxor och en av Benjamins stickade tröjor på sig. Simon tog upp katten och kramade honom hårt. Babes <3.
Vad fan? Benjamin hade ju sagt.. eller? Va? Nej, han ville inte lägga ner någon vikt på det. Skit samma. Simon kunde väl lika gärna kommit förbi för att säga hej efter sin viktiga grej. Nu skulle inte Tobias börja överanalysera allt. Om det där var något Klara lagt upp skulle han ju inte reagera såhär. Fanns garanterat en vettig förklaring om han bara pratade med Benjamin ordentligt. Ja.
Tobias drack upp det sista av sitt te och ställde ned  sin Hufflepuff koppen hårdare än väntat. Bara för sakens skull undersökte han om den fått någon spricka, tack och lov inte. I en djup suck trummade han lite lätt på porslinet med sina naglar. Dessutom, hade han inte tid att fokusera på det här. Spexet var i full gång. De skulle börja med en ny kurs nästa vecka. Det var så sjukt mycket andra saker i hans liv som krävde uppmärksamhet. Därför trängde han undan tankarna på att han låg där själv i sängen. Skulle Simon sova över? Tanken att Simon och Benjamin skulle ligga där i samma säng gjorde honom nästa illamående. Nej men såklart inte.  Och om de gjorde det, så vad? Det viktigaste var väl ändå Tobias och Benjmins relation mellan varandra och inte vad han hade för relation till andra. Herregud de hade dessutom känt varandra längre. Nu, fick, han, lugna, ned sig. Löjligt nog försökte han se alla dessa tankar som en dementor, försökte verkligen visualisera sin silverutter till patronus mota bort den mörka varelsen. Den natten tog det lång tid att somna.