Andreas i ett badrum

Basen till musiken vibrerade rakt genom badkaret. Andreas tog en till klunk från sin öl och stirrade upp i taket. Trettiotre kvistar fanns det i bjälkarna ovanför honom. Han hade räknat dem tre gånger vid det här laget. Nej, han hade ingen tanke på att lämna sin plats i badrummet. Inte sen…
Dörren öppnades, shit hade han glömt att låsa?? Andreas satte sig rakare upp, lite väl fort, ölen satte sig direkt i huvudet. Magen knöt ihop sig när han såg vem som kommit in. Det var nästan ironiskt hur personen han absolut inte ville ha att göra med nu stod framför honom med uppspärrade ögon. Yao, en person som skulle framstå som hans bästa vän… en person som…
”Andreas?”, Yao var så olik sig, inte till utseende kanske, han hade alltid varit mörk och svårt, men allting annat ar som förbytt, mimik, rörelser, ALLT. Vad hade hänt honom?
”Så nu ser du mig?”, sa Andreas i ett glädjelöst leende och reste sig upp från badkaret.
”Jag visste inte ens att du var bjuden…”, mumlade Yao och såg ned i backen, hans hand rörde sig automatiskt mot nacken.
”Var jag inte heller, direkt, kom för att träffa dig faktiskt”, fortsatte Andreas och ställde ned sin öl på handfatskanten, bredvid tvålpumpen.
”Okej, men jag har…”, fortsatte Yao mumla men Andreas avbröt honom, han ville inte ha någon lame ursäkt.
”Varit upptagen? Jag vet, det har varit det enda svaret jag fått de senaste månaderna Yao”, fnös han och slog ut med armarna.
”Ja men…”
”På skolan har du också varit väldigt upptagen, har du ens märkt att jag suttit ensam på rasterna, luncherna?”, fortsatte Andreas med skakig röst, snart kunde han inte hålla tillbaka allting även om han ville. ”Under tiden du har umgåtts med, ja jag vet inte ens vilka de är egentligen, inte direkt så att du har presenterat mig!”
”Ingen hindrar dig att bredda ditt umgänge Andreas”, fortsatte Yao och höjde ett ögonbryn, den han alltid gav när han inte gillade vad han såg, den som en gång i tiden hade varit ägnad människor han nu umgicks med.
"Fan för dig Yao”, spottade Andreas fram.
Tydligen var det droppen för de båda. Yao fnös och gav Andreas en blick som lika gärna kunde dödat honom där på plats. Som att han var irriterande, något äckligt. En kackerlacka. 
”Vet du, jag tänker inte ta skit från dig” fräste Yao och gjorde en insatts att lämna badrummet. Andreas var dock snabb att ställa sig framför dörren, Yao skulle inte få gå nu. ”Flytta dig från dörren, NU”
”Om du går nu Yao, skiter du i vår trettonåriga vänskap”, sa Andreas skarpt, han kände inte igen blicken hos Yao, det var inte hans barndomskompis, han hade blivit ersatt av något annat.
”Flytta på dig, det här är inte ens rätt läge att snacka, gå ut och ha kul istället för att sitta här på toan och deppa”, sa han, gav Andreas en klapp på axeln i samma rörelse som han puttade honom bort från dörren.
Det hade aldrig känts så tungt att höra en dörr stängas, magen vred sig. Så då var han ensam på en toalett, under den största festen på året. Fan vilken loser han var egentligen. Helt slut låste han dörren och damp ned på toaletten. Han satt hellre här än att stå i ett hörn och låtsas använda sin mobil. Andreas svalde ned tårarna som svedde i ögonen. Ingen brydde sig, uppenbarligen. Han var en nobody. De två hade haft det så bra, fattade inte Yao hur mycket han behövde honom? Det var väl bara en tidsfråga innan Yao glömt bort honom och bytt ut honom, till en coolare och bättre vän, som passade hans image. Salta tårar blötte ned hans kinder och Andreas drog upp benen mot kroppen. Kände hur ansiktet drog ihop sig till ett russin. Fan,fan,fan. Hur patetisk var han som satt och fulgrät på en toalett? Det här var inte ens hans fel, han hade inte gjort något fel. Ändå var det han som skämdes och kände sig som skräp.
Nä, han skulle sitta här tills tårarna lugnat ned sig, sen skulle han gå hem. Vad han ångrade att han kommit hit. Vad hade han trott? Att Yao skulle bry sig? Allt hade blivit ett helvete, precis allt. Det var bara att inse att han skulle vara ensam, tills vidare i alla fall. Det var bara att stålsätta sig den sista terminen på gymnasiet. Det skulle inte direkt bli något nytt. Härda ut under skolan för att sen sitta i sin källare och spela TV-spel resten av tiden, patetiskt. Skillnaden var väl att nu var det definitivt att Yao inte skulle sitta där bredvid honom och döda zombies. Fan…
Höga knackningar fick honom att resa sig upp från toaletten. Han stirrade på handtaget som personen på andra sidan dörren frenetiskt började rycka i. Upp, ned, upp ned. Andreas kom på sig själv med att borra in naglarna i sina handflator och svalde ljudligt. Vad skulle han göra? Han var inte redo att möta världen. Fan varför hade Yao lämnat honom såhär alldeles ensam? Knackningarna blev allt intensivare. Han hade inget val. Snabbt skvätte han lite vatten i ansiktet för att lugna ned sitt svullna ansikte. Han fick skylla på allergi, eller något i ögat, helvete han kunde skylla på att han rökt på. Det var väl det alla trodde om honom redan.
Vattnet fick honom att kännas lite bättre. Precis när han la handen på handtaget upphörde knackningarna. Han lät sin darriga hand falla slappt mot sidan och han sjönk ned på badkarskanten. Drog händerna över ansiktet. Kände hur ena benet började skaka så han reste sig upp istället. Helvete, Helvete. I en djup suck återvände han till sin plats i badkaret med uppdragna knän och fortsatte stirra upp i taket. Ensam, solo, i ett badrum… på en fest.
”Asnajs party, är så glad att jag kom”, mumlade han till sig själv med skakig röst och slöt ögonen.